Jag bor inte här och är ingen stammis, men om jag bodde här skulle detta vara min favoritbar.

Igår kväll var jag ensam hemma. Eller ja, Flora var ju hemma också men hon är så liten så hon räknas knappt. Jimmy jobbade över och Ofelia var på sitt livs första skoldisco. Nu börjar det alltså. Fester, baler, maskerader, discon, klubbar, festivaler. "Jag vill ha smink! Ögonskugga och blush!" Sa hon. Hur vet hon ens vad det är?! 
 
 
Glittrig ögonskugga och spindelnät på kinden sträckte jag mig till. Ja, det var halloween-tema på discot så hon var utklädd till häxa. De var så gulliga alla små 6- och 7-åringar som stod där och inte riktigt visste hur de skulle bete sig. Ja, discot var bara för F-klassen och 1'orna. Det får väl vara så på en skola som trots att den bara är en F-3-skola har 250 elever.
 
Det är lite skillnad på hur jag hade det som gick i en 1-6-skola med ungefär 50 elever. På HELA skolan. Min årskull var ju hela 11 stycken så vi var ju en stor klass. Min bror som gick året över mig var 4 stycken. Jag fick ha engelska med dem för att jag var bättre än våran engelsklärare på engelska. Vi satt alla 5 runt ett och samma bord och böjde verb. Hela mellanstadiet var en och samma klass. På lågstadiet fanns det två klasser. Vi hade en ensam mattant, Iris, som lagade all mat från grunden. En av de största sakerna som någonsin hände var när vi fick en mjölkmaskin.
 
Men på discofronten såg det dock ungefär likadant ut nu som då. En matsal där stolar och bord skjutits åt sidan, discolampor och popcorndoft. Barn som inte vet riktigt vad de ska göra, så några få dansade och resten sprang runt och jagade varandra. Det var fint att se att vissa saker är precis likadana.
 
Första skoldiscot avklarat alltså, nu står det inte på förrän det ringer någon vakt från ett gymnasiedisco och vi får hämta henne när hon ligger och kräks i en buske! Nä, jag skojar bara. Hon får väl ta sig hem på egen hand. Vi har ju ingen bil.
 
Nu ska jag laga klyftpotatis och fläskkotletter. Skojar inte ens. 
 
Albin Lee Meldau - Same Boat
 
(nu vill jag bara klargöra att jag gillade albin innan det blev coolt. redan i våras satt och snyftade framför den här låten. på riktigt alltså, första gången jag hörde den började jag gråta för jag tyckte den var så fin. kan ha varit preggo-hormoner som spelade in också, men det ÄR en fin låt.)

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0