Jag kommer att behöva hans styrka varje dag i resten av mitt liv.
Jag tänkte börja skriva någon slags lam ursäkt till varför jag inte bloggat på länge igen, men det börjar bli lite tjatigt så jag hoppar över det idag. Låt oss bara säga att jag levt. Och med levt menar jag jobbat. Och varit på Gotland! Det var första gången i livet. Det var Sågmyraveckan i Visby. Inte världens bästa uppslutning kanske då det bara var jag, Jenny och Desireé där. Och en taxichaufför som brukade vara i Rättvik på somrarna när han växte upp. Men roligt hade vi.
Nu var det dock inte det vi skulle prata om. Eftersom det börjar bli höst ute tänkte jag att vi skulle prata om film. Det var ju ett tag sen och jag vet ju att när jag inte tipsar er om bra filmer så tittar ni bara på massa skräp istället och så kan vi faktiskt inte ha det. Så nu blir det filmtips!
Har man hängt med i bloggen ett tag, eller känner mig på riktigt, så vet man att de filmer jag älskar mest handlar om typ ingenting, har knasiga karaktärer och snygga miljöer. Men förutom det så älskar jag också brittisk misär. Det finns fasen inget tyngre. Det är så grått, så rått, så mörkt. Och ofta också med en så himla svart humor som man inte kan låta bli att älska. Och det här, det är brittisk misär när det är som allra mest miserabelt:
Stuart: "I was really surprised, Alexander, to be honest... I thought that middle class people had something wrong with them, you know?... But they're just ordinary, aren't they?"
Stuart: [pointing to a book titled 'Mauve'] "This one... what's this one about?"
Alexander: "The colour mauve."
Stuart: "How do they fucking get away with this?"
Ja! Det är Benedict Cumberbatch och Tom Hardy! Stuart - A Life Backwards heter filmen. Den är baserad på en biografi från början och producerad av och för BBC, så om ni undrar varför i hela friden ni aldrig hört talas om den så är det för att den inte gått på bio. Den handlar om Alexander, en författare som bestämmer sig för att skriva en bok om en hemlös alkoholist, Stuart, för att ta reda på varför hans liv blivit som det blivit. Tom Hardy alltså, han spelar så jädra bra. Nä, det är ingen feelgood-film. Det gör ont i hela jävla kroppen att se den, men gör det ändå. Ibland behöver man det. Jag ger den 5 av 5 prickiga prickar och säger bara: Se den!
Se den inte om du gillar dåliga filmer. Ibland när jag har tråkigt brukar jag läsa kommentarsfältet i Matplatsen-bloggen när hon ber om filmtips. Det är helt sjukt fascinerande vad mycket skit folk frivilligt tittar på och tycker att är BRA?! Det är ungefär lika fascinerande som folk som går in på konditorier och frågar efter nåt sockerfritt.
"Jag försöker undvika sötsaker..."
Mmm. De brukar ju inte ha så mycket sånt på konditorier.
"Jag försöker undvika sötsaker..."
Mmm. De brukar ju inte ha så mycket sånt på konditorier.
Som att gå till systembolaget för att man försöker undvika alkohol. Bah. Folk. FOLK!! Se på film istället.
Kommentarer
Postat av: Charlotta
Men alltså, med Benedict. What can go wrong?! <3 #cumberbitch
Svar:
Pernilla
Trackback
