Det krävs bara en timmes solsken för att förändra ett helt landskap.

Hej småfimpar! Long time no see. Ja, det är mitt fel. Jag vet att jag beter mig som en 19-årig hockeykille som varannan helg vill ha er mest av allt och nästa helg hånglar upp någon av era kompisar på Pallan. Hur ska hon ha det? Tänker ni. Ska hon blogga eller ska hon inte blogga? Men alltså... Måste vi sätta en etikett på det? Kan jag inte bara få blogga när jag känner för det och så får ni helt enkelt nöja er med det ni får? Bra! Då säger vi så.
 
Vad har jag gjort den senaste månaden då? Ofelia hade magsjuka i en vecka så jag har torkat en hel del kräks, och så har jag varit i Varberg, fyllt 32 (trettiotvå!!) år och findinerat på Koka. Ja, det var väl ungefär det. 
 
Idag tänkte jag dock varken att vi skulle fokusera på kräks, kallbadhus, födelsedagar eller finmiddagar. Idag tänkte jag bjuda på filmtips! Vi ser ju nästan aldrig på film längre så jag har liksom glömt bort att tipsa om den här lilla pärlan, och så kan vi ju inte ha det för den är så jädra bra. Så nu blir det filmtips!
 
 
The Squid And The Whale ska vi prata om. Den är regisserad av Noah Baumbach och producerad av Wes Anderson vilket alltså innebär: snygga miljöer, konstiga karaktärer, inte särskilt mycket action och helt enkelt jävligt bra film. Den handlar om en familj som går igenom en skilsmässa, pappan var en gång i tiden en framgångsrik författare men nuförtiden not so much, mamman har en affär med sonens tennistränare och barnen (och böckerna och katten) hamnar mitt i föräldrarnas krigszon. Den äldste sonen ser mest upp till deras pappa och är ett riktigt jädra as och den yngste sonen avgudar sin mamma och hanterar skilsmässan genom att göra så helt sjukt konstiga grejer. Behöver jag säga så mycket mer? Nä. Den får 5 av 5 prickiga prickar och nästa gång du inte vet vilken film du ska se så tittar du på denna, okej? Bra. Då säger vi så!

Nu ska jag sova för min klocka ringer 03.30 imorgon. Ja, jag förstår att du blir avundsjuk. Om du känner dig lite trött på livet kan du klicka på denna länken. Det är till en självmordsklinik i Schweiz. Nä, det är ett träningspass från helvetet som jag roade mig med förut idag. Fy fasen. Om ni undrar varför jag beter mig som en galning så är det för att jag inte har ätit chips på 8 veckor så min hjärna har börjat brytas ner av fettbrist. På återseende, om jag överlever fettisdagen. Fettisveckan. 
 

Kommentarer
Postat av: Sofie

1. Man får blogga när man känner för det. Det räcker jag.
2. Finns filmen på netflix?
3. Slutat äta chips?
4. 32 är väl ingen ålder...

Svar: 1. tack, vad skönt att höra!2. ingen aning, såna moderna grejer har inte vi...
3. jag vet, jag måste börja igen, det här håller ju inte...
4. va?! det är ju snart dags för pension!
Pernilla

2017-02-23 @ 21:52:22

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0