Perfekta Prinsessan Pernilla

 

I onsdags åt vi kikärtsbiffar i libabröd med fetaost, oliver och kebabsås. Jag tycker ju att människor, speciellt vuxna, som inte tycker om mat eller är väldigt kräsna är det tråkigaste som finns i hela världen. Vilket fått mig att inse att om jag ska klaga på dem måste jag ju själv lära mig att tycka om all mat. Så nu kämpar jag med att lära mig äta oliver, koriander och skaldjur. Oliver var faktiskt inte alls särskilt svårt att börja tycka om, koriander är fortfarande kämpigt och skaldjuren har jag knappt orkat börja med ännu. Men jag ska!

 

Torsdagen bjöd mest en himla massa möten hit och dit för min del så framåt kvällen var jag till hälften ångestfylld och till hälften hoppfull och då åt vi tacokyckling med mexikansk potatissallad. Tacokyckling är kycklingfilé som man (i vårat fall var det Ofelia) penslar med olja blandad med tacokrydda och sen steker i ugnen. Mexikansk potatissallad är vanlig creme fraiche- /majonnäsbaserad potatissallad som du blandar ner avokado, tomat och majs i. Jag tvivlar på att någon mexikan i världshistorien någonsin hört talas om detta men enligt tidningen Buffé så är det så det ligger till.

 

I fredags hade jag och Ofelia besök av Lotta, Bastian och Ellie under eftermiddagen. Ofelia och Bastian körde maraton-lopp runt, runt hela lägenheten och Ellie passade på att undersöka öppna spisen lite mer ingående. Jag och Lotta åt kladdkaka. Sen skickade vi hem dem och när Jimmy kom hem åt vi tortellini med sojabönor, pesto och ricotta.

 

Lördagen var sådär allmänt myspysig som man tror att alla familjer alltid har det pga fejkliv på instagram. Vi tittade skidor, gick på loppis och köpte en telefonbänk (som jag har letat!), åkte plastpåse i pulkabacken och sen gick vi hem och käkade kryddig fläskkarré med ris och sweet chili-kräm och på kvällen tittade jag och Jimmy på den nya Johnny Depp-filmen och åt chirre och dirre.