Om jag vore en fotbollsspelare så skulle jag sparka dig ut ur mitt liv.
Man kan undra varför jag sitter och bloggar en lördagkväll, det kan man. Men faller blogglusten ner på en så måste man ju gripa tag i den innan den försvinner igen. Det är lite som när man får städlust, det spelar ingen roll om det så infaller klockan 3 på morgonen, det är bara att börja städa. Antar jag, jag har aldrig någonsin drabbats av städlust, men skulle jag göra det klockan 3 på morgonen så... Skulle jag inte börja städa då för då skulle jag bli försenad till jobbet.
Och nu vet jag inte alls hur jag ska lyckas göra en snygg övergång från det här ämnet till mat så jag bara struntar i det och hoppar direkt på biffen istället. Fast det är inte en biff av kött vi pratar om, vi pratar om en biff av broccoli och ost. Receptet har jag hittat hos Ann-Louise på
Lilla Matdériven som jag väl hyllar ungefär lika ofta som jag hyllar disaronno, men hon är ju så himla bra på det här med enkel och vegetarisk mat, och bra mat för barn, och bra på det här med äggfritt och nötfritt och sockerfritt och giftfritt. Tillhör du den där skaran som så gärna skulle vilja äta mer vegetariskt men tycker att det verkar för svårt eller tror att barnen/sambon inte ska äta så testa de här broccolibiffarna!
Ost- & Broccolibiffar
ca 15 st
300 gram broccoli
1 ¼ dl ströbröd
2 ekologiska ägg
2 dl riven hushållsost
½ dl riven parmesanost
½ tsk torkad oregano
1 tsk torkad basilika
1 matsked linfrön
Värm ugnen till 200°.
Ångkoka broccolin och hacka i mindre bitar.
Vispa äggen poröst i en storskål.
Tillsätt de övriga ingredienserna och bland ihop väl med hjälp av dina händer.
Forma till små biffar ca 5 cm långa och fördela dem på bakplåtspapper på en plåt.
Grädda dem i ugnen 20-25 min.
Vänd gärna efter halva tiden om du inte har varmluftsugn.
Första gången jag gjorde dem åt vi dem i libabröd med vitlökssås tror jag. Nu senast åt vi dem med ris och sweet chili-sås blandad med créme fraiche. Jag föredrog det senaste alternativet, men det första var också bra. De funkar nog fint med pasta eller bulgur till också, eller varför inte lite gammal hederlig kokt potatis.
Hur går det med ångesten då? Jo, det känns bättre. Det är som så att jag är tvungen att byta praktikplats, det var antingen det eller att avliva Ofelia som fanns att välja på. Och Ofelia är ju ändå ganska gullig emellanåt så då fick det helt enkelt bli att byta praktikplats. Vilket är synd eftersom jag trivts så himla bra och tycker väldigt mycket om mina handledare och kollegor, så igår gjorde jag sista dagen och på måndag börjar jag på det nya stället. Och nu känns det ändå helt okej, jag vet att jag så få börja i konditoriet, jag vet att jag kommer att få börja i bageriet sen och när jag ska få gå in på pralintillverkningen. Mmm... Pralintillverkningen...
Så. Nu ska jag gå och kvällsfika. Kvällsfika och efternamnen Byström/Nyström är två ord som jag verkligen inte kan säga annat än på dalmål. Ehm ja... Det var bara det jag hade på hjärtat. Puss och kram.
Kommentarer
Svar:
haha, ja men det är ju egentligen bara såna småsaker man saknar. jag försöker ordna nu så jag och jimmy ska kunna få en barnfri helg på hemmaplan, bara kunna sova lite längre, äta när man känner för det och såna saker... inga utsvävningar, bara tid att få prata i fullständiga meningar som du säger :)haha, vi kanske kan byta barn lite, jag har ju fullt upp med att få mitt barn att äta nåt annat än just grönsaker... men igår och idag har hon faktiskt helt frivilligt smakat på både kyckling och köttfärs!!
Pernilla
Svar:
ja, men det gjorde det ju! och på måndag kan vi gå till gunnebo - hurra!
Pernilla
Svar:
nej, det är sant, parmesan utan löpe finns ju faktiskt inte eftersom parmesan är ett varuskyddat namn, så då är de väl egentligen inte helt vegetariska. men det finns tydligen någon slags parmesanliknande ekologisk ost att köpa i många hälsokostbutiker eller eko-butiker som heter parmazano, fast då är det ju i sån där färdigriven form... annars tror jag du kan göra dem utan parmesan och bara byta ut den mot annan löpe-fri ost!
Pernilla
Svar:
då är det absolut en rätt för dig! hur gott som helst :)
Pernilla
Trackback