Jag saknar inte mycket, bara illusionen av att allting kommer att ordna sig.
Så, vi pratar lite om saker som är roligare att ha i magen än ångestklumpar. Och nej, det är ingen bebis på G. Det är kakbollar vi pratar om. Nutellakakbollar närmare bestämt. Efter Jimmy hade haft med sig dessa som fredagsfika till jobbet fick jag beställning på att göra 50 stycken till en av hans kollegors 50-årskalas och ytterliggare ett gäng till en annan kollegas påskfirande. Är de goda alltså? Ja, jag skulle väl vilja påstå det.
100 gr smör
1 dl kakao
1½ dl vetemjöl
½ msk vaniljsocker
½ tsk bakpulver
½ tsk salt
3 st ägg
2 dl strösocker
1 dl mjölk
300 gr mörk choklad
50 gr mjölkchoklad
Smörj en avlång bakform och lägg bakplåtspapper i botten.
Smält smöret i en kastrull.
Sikta ner de torra ingredienserna i en bunke.
Vispa ägg och socker vitt och pösigt med elvisp.
Rör ner de torra ingredienserna i äggsmeten och tillsätt sedan mjölken och smöret.
Blanda till en slät smet.
Häll smeten i formen och grädda ca 35 minuter,
känn med sticka så den är genomgräddad.
Låt kakan svalna.
Släng ner kakan i en matberedare och mixa till smulor.
Tillsätt nutellan och kör till en smidig, fast deg.
Täck degen med plastfolie och ställ i kylen minst 30 minuter.
Rulla runda bollar av smeten och lägg på en bricka/ett fat.
Ställ gärna i bollarna i kylen eller frysen medan du smälter chokladen.
Doppa bollarna i mörk choklad och lägg på bakplåtspapper.
När den mörka chokladen stelnat ringlar du över mjölkchokladen.
Och sen äter du upp bollarna!
Usch, nej det är verkligen inget roligt med de där ångestklumparna (eller de bruna paketen som Ankis psykologilärare kallade dom) som man kan få i magen. Vi hoppas innerligt att de så fort som möjligt får bytas ut mot nutellabollar som simmar runt där, ständigt och jämt! Ja kanske att dom kan få bytas ut mot något annat Fares hittar på, då och då!
För övrigt så kommer vi faktiskt också att sitta bänkade framför hans program, inte för att vi bakar så mycket kakor och sånt, men det är alltid lika roligt att se människor som verkligen kan sin sak in action!
Stora ångestdämpande kramar till dej!
Nä fy och blä, ångest är en vidrig känsla. Hoppas den där klumpen släpper snart! Kakor KAN hjälpa. Eller i alla fall underlätta lite på vägen :)
Blä för den där känslan. Men finfina bloggkompisar och Nutella hjälper som du säger för en stund.
Det ordnar sig! (Visst älskar man att höra det? Som om det skulle hjälpa just nu... MEN det kommer bli bra).
KRAM