Du svarar inte längre när jag ringer.
Kinamat utan kraset från vattenkastanjerna är ju lite som kärlek utan kyssar... menlöst typ.
Oroa dej inte för julen som gick, det kommer snart en ny - snartare än du anar!
Kramar
Det där med tiden gäller nog för alla. I alla fall de med barn. Jag minns att jag tänkte att jag hade så sjukt mycket fritid. Den känslan kan jag inte skryta med idag. Jag har försökt dra ned lite på bloggandet för att inte känna mig stressad. Läser fler bloggar än jag hinner kommentera. Men så får det vara för jag hinner inte. Måste ju leva också ;-)
Tiden ja.....
Kinamat är inget jag äter ute helst. Men att laga hemma har jag testat någon gång. Gott! Spar receptet.
Jag, utan barn och dylikt, känner också så... tiden alltså. Och även lite orken har jag tappat. Temporärt hoppas jag. Come back!
Men vattenkastanjer, det håller jag med om, är obligatoriskt i kina-rätter! Det är ju krispet man vill åt.
Känner igen det där med tiden... jag bloggar, precis som Emmy, också mkt mindre nu och läser allt men kommenterar inte allt... heltidsjobb, två småttingar, träning... ja hur mycket ska man hinna med? :)