Perfekta Prinsessan Pernilla

Mat, Musik, Prickar & Sötsaker.

När jag var en liftare var jag tvungen att förlita mig på dig.

I fredags när jag kom hem från jobbet var jag ovanligt nog sugen på småkakor. Jag tycker ju att mördegskakor och småkakor överlag är jättegott när jag väl äter det, men det är inte ofta som jag är sugen på det. Det där småkake-suget har dessutom suttit kvar under hela helgen, så idag tog jag tag i saken och bakade lite fina syltkakor att ha att mumsa på när suget sätter in. Nu är det ju dessutom höst ute och skogen var nyss full av blåbär, så jag fyllde mina med god blåbärssylt. Dessa kakor är också mitt bidrag till Månadens Sötsak:

Blåbärssyltkakor

ca 30 st

200 gr kallt smör
1 dl socker
2 tsk vaniljsocker
ca 5 dl vetemjöl

Fyllning:
blåbärssylt

Blanda snabbt samman ingredienserna till degen med hjälp av en matberedare.
Eller för hand om du inte har någon matberedare.
Linda in i plastfolie eller lägg i en plastpåse och kyl degen i 30 minuter.
Sätt ugnen på 175 grader.
Rulla degen till bollar.
Tryck med ett finger ett hål i bollarna.
Fyll med sylt.
Grädda kakorna ca 10 minuter i ugnen.

Svårare än så behöver det inte vara. Och hur gott som helst blir det. Gulliga är de också. Jag blir glad bara jag ser dem i kakburken. Det är så lätt att göra mig glad. Haha.

Jag har faktiskt varit riktigt produktiv idag. Vaknade klockan åtta i morse och då tyckte min kropp att jag sovit färdigt. Sen dess har jag varit i full gång hela tiden. Nu ska jag faktiskt lugna ner mig lite och sätta mig och titta på Paolo (ja, Robinson alltså) med en kopp te. Sen blir det söndagslångkok. Ibland är det så himla skönt att vara en liten tant.

Deerhunter - Earthquake

En liten flitig tant alltså, med gulliga kakor, härligt.

Whiskyn blev en från Helichenlockendrochendrach, riktigt god! Fast jag förstår inte varför namnet blir understruket med rött...?

Vilka fina kakor! Småkakor har den effekten tycker jag: man blir glad när man tittar på dem. :)



Maten igår var läskigt god! Kändes jättetrist att fixa krubb ikväll, haha. Ingenting kunde liksom mäta sig med gårdagen. Tänk om man kunde äta på restaurang varje kväll! Fast i och för sig, då skulle ju det bli trist till slut det också. Nu känns det ju alltid extra kul eftersom man unnar sig det så sällan.



Håller helt med dig om I Am Legend. Den var som i princip alla thrillers/rysare är: helt okej i början, men när det närmar sig slutet spårar det ur totalt. Trist det där. Men alla såna där läskigheter blir liksom övernaturliga till slut, det går helt enkelt inte ihop med verkligheten.



Förresten! När jag var hemma sist tittade jag och min kompis på Pans Labyrint. Bra film! Nu var det ju som vanligt när vi kollar på film: alldeles för mycket prat för att få med sig allt från filmen. Men helhetsintrycket var bra. :)