Sjuk, sjuk, sjuk.
Ööööööh. Nu har jag läst i 100 år och ändå inte kommit mer än 85 sidor i den där konstiga skriftligt och muntligt boken. Helt sjukt svår bok att ta in. Jag brukar kunna sluka en bok på två timmar annars, men det är förstås romaner och sånt som man bara kan svepas med i. Nu måste man tänka efter, och det är jobbigt. Jag känner mig, helt seriöst, snurrig i skallen av all information som måste tas in.
Dessutom äter jag. Och äter. Och äter. Japansk Mix. Chips. Potatisgratäng. Mer chips. Sambofällan måste ju vara hittepå. Det är ju när man är ensam som man äter mycket. Jag har ju fan gått ner 8 kilo sen jag träffade Jimmy. När han kommer hem igen efter den här helgen kommer jag att ha gått upp dem igen. Okej då. 2 av dem har jag redan gått upp under hösten för att jag inte orkade engagera mig längre. Resten kommer jag att ha gått upp nu i helgen. Men det gör ju inget, för när Jimmy kommer tillbaka hem kommer jag ju att sluta äta igen. Sanningen är att Jimmy äter mig ur huset, så när inte han är hemma så får jag passa på att äta upp mig så jag har lite att ta av när han kommer tillbaka.
Förresten skickade jag sms till Jimmy och skrev att han var fruktansvärt ohyfsad som reser bort just DEN HÄR helgen. Han svarade: "Varför då?"
"Vet du inte det är du ännu mer ohyfsad!"
"Är det något speciellt? Mer än att Leksand möter Mora? Och att jag träffat Jeff idag?"
"Hmpf!"
"Jag vet att det är ett år sen vi träffades ditt mongo!"
Det var säkert någon som upplyste honom om det. Jag tror inte att han kom ihåg det på egen hand. Jodå. Det tror jag faktiskt. Jag blir bara lika överraskad varje gång han gör precis tvärsom hur jag är van med att ett förhållande är. Varje gång han låter mig klä mig hur jag vill. Varje gång han bara står bredvid och skrattar när någon kille kommer fram och stöter på mig på krogen. Varje gång han säger att han struntar totalt i vad fan jag väger. Varje gång han låter mig vara mig själv helt enkelt. Jag är verkligen inte van med det. Men jag börjar vänja mig, så sakteliga. Snart kanske jag till och med slutar bli förvånad över saker som ter sig helt normala för alla andra men som är helt främmande för mig.
Allo, Darlin' - Emily
Dessutom äter jag. Och äter. Och äter. Japansk Mix. Chips. Potatisgratäng. Mer chips. Sambofällan måste ju vara hittepå. Det är ju när man är ensam som man äter mycket. Jag har ju fan gått ner 8 kilo sen jag träffade Jimmy. När han kommer hem igen efter den här helgen kommer jag att ha gått upp dem igen. Okej då. 2 av dem har jag redan gått upp under hösten för att jag inte orkade engagera mig längre. Resten kommer jag att ha gått upp nu i helgen. Men det gör ju inget, för när Jimmy kommer tillbaka hem kommer jag ju att sluta äta igen. Sanningen är att Jimmy äter mig ur huset, så när inte han är hemma så får jag passa på att äta upp mig så jag har lite att ta av när han kommer tillbaka.
Förresten skickade jag sms till Jimmy och skrev att han var fruktansvärt ohyfsad som reser bort just DEN HÄR helgen. Han svarade: "Varför då?"
"Vet du inte det är du ännu mer ohyfsad!"
"Är det något speciellt? Mer än att Leksand möter Mora? Och att jag träffat Jeff idag?"
"Hmpf!"
"Jag vet att det är ett år sen vi träffades ditt mongo!"
Det var säkert någon som upplyste honom om det. Jag tror inte att han kom ihåg det på egen hand. Jodå. Det tror jag faktiskt. Jag blir bara lika överraskad varje gång han gör precis tvärsom hur jag är van med att ett förhållande är. Varje gång han låter mig klä mig hur jag vill. Varje gång han bara står bredvid och skrattar när någon kille kommer fram och stöter på mig på krogen. Varje gång han säger att han struntar totalt i vad fan jag väger. Varje gång han låter mig vara mig själv helt enkelt. Jag är verkligen inte van med det. Men jag börjar vänja mig, så sakteliga. Snart kanske jag till och med slutar bli förvånad över saker som ter sig helt normala för alla andra men som är helt främmande för mig.
Allo, Darlin' - Emily
Kommentarer
Postat av: Katinka
Men det är väl underbart att få vara sig själv! Jag får också vara det i mitt förhållande och det är inte jag heller van vid. Problemet blir väl bara att man till sist blir lite väl mycket av sig själv eftersom allt är tillåtet.
Grattis hursomhelst.
Postat av: Kalix
Den där Jimbob är inte så tokig, han är mest tokig i skjortor :D
Trackback
