När vi bara snöade bort...

Jag känner mig låg. Blue. Blue är det ord som bäst beskriver det. Finns det något svenskt ord som passar lika bra? Nej. Faktiskt inte. Jag vet inte varför. Det finns ingen anledning alls. Jag bara känner mig nere och ensam och trött och ledsen. Som att jag konstant är en halv millisekund ifrån att börja gråta. Det har känts så sen igår. Och jag bara biter ihop och är låtsaslycklig och putsar och fejar och bakar och skrattar. Fast jag egentligen skulle behöva mig ett rejält gråt. Ibland kanske man bara behöver det. Rensa ur tårkanalerna. Utan anledning.

Jimmy är nere på stan med sin mamma och lillasyster, sen kommer de hit och ska sova över här. Alltså inte bästa tidpunkten att vara deppig. Alltså kanske inte jättebra idé att gråta ut nu, man vill ju inte se ut som en rödmosig nedgråten liten tjej när de kommer, speciellt när jag inte ens kan förklara varför jag är ledsen. Alltså kanske jag borde sluta lyssna på Kärlek Är Ett Brev Skickat Tusen Gånger nu. Men jag vill ju gråta. Det är nästan så att jag längtar efter att få börja gråta. Så att jag får det gjort.

Dammit. Nu gråter jag. Bäst att sluta. Det finns säkert något att diska eller putsa istället. Gråter gör vi icke. ICKE!

Kommentarer
Postat av: Des

gråt kvinna!! sluta vara så macho! och slå mig om du vill! <3

2009-01-06 @ 17:19:01
Postat av: Saturnine

Gråta är så töntigt att man ba dööör ;) Näe. Kan vi inte ha gråtkväll nån gång? Vi kan se på filmen into the wild och snyfta ikapp! Och få ur oss alla jävla tårar som bara jämt vill ut och man får inte en susning om varför. Damnit! Solstråle, det är vad du är! Så ifall du gråter så blir det ju regn och solen försvinner lite, fast sen när du ler igen så skiner solen fram genom molnen och så luktar världen sådär underbart igen <3

2009-01-06 @ 17:58:32
URL: http://saturnine.blogg.se/

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0