Men känn ingen sorg för mig Göteborg.
Idag har det snöat i Göteborg. Jag blir som vanligt glad i hjärtat och lycklig som en 3-åring när jag ser vita stora puffiga flingor börja falla ner från skyn. Människorna i min omgivning, de som är från södern, blir inte alls lika lyckliga. De bara fnyser och fräser. De är konstiga såhär söderut. Fast å andra sidan kan jag ju förstå dem lite. Snö för dem är lika med att ingenting fungerar. Samma sak, år ut och år in. Om det blir minsta lilla snöfall nedanför dalälven så lamslås hela den staden där snön har fallit. Och ja, då kan man ju förstå att de inte är så förtjusta i snö.
Jimmy och Evelina brukar prata om någongång när det kom JÄTTEMYCKET snö så de inte behövde gå till skolan. (Säkert typ 3 decimeter, HA! HA! HA!) Hur orättvist är inte det? Jag har aldrig missat skolan en enda dag på grund av mycket snö. Nog fan fick vi lov att pulsa oss iväg till skolan även om snön stod oss upp till midjan. Det gjorde den visserligen inte, för norrut i landet har vi en skitcool uppfinning som vi kallar plogen, så vi löser det där problemet med snö på vägarna rätt snabbt. Lite för snabbt tydligen, eftersom vi får lov att gå till skolan hur mycket snö det än är.
En gång minns jag visserligen då det snöat jättemycket, sådär mycket så att det blir strömavbrott, och jag och min barndomsbästis Malin var på väg hem från showkids. Då var det snö upp till knäna åt oss även på bilvägarna och inte en gatlykta i hela byn fungerade. Så vi pulsade fram i snön i becksvart mörker. Just då, den stunden, så var jag nog inte så förtjust i snö. Men sen kom Godis-Britta med en ficklampa och lyste upp vägen för oss. Godis-Britta är såklart tanten som har byns godisaffär. Idyll, idyll.
Men annars är snö bland det bästa som finns. Massvis med vit gnistrande snö så man kan åka spark istället för att gå, åka pulka, göra snölyktor, bygga snögrottor, åka snowboard, ha snöbollskrig. Ja. Ni vet. Snö. Riktig snö. Ingen blask-slask-gråsvart-storstads-snö. Jag vill ha mer snö! Mer snö! Och blir det ingen snö så kan jag ta riktig vår nu. Den här kvasi-vintern som finns här nere känns mest meningslös.
Frida Hyvönen - My Cousin
Jimmy och Evelina brukar prata om någongång när det kom JÄTTEMYCKET snö så de inte behövde gå till skolan. (Säkert typ 3 decimeter, HA! HA! HA!) Hur orättvist är inte det? Jag har aldrig missat skolan en enda dag på grund av mycket snö. Nog fan fick vi lov att pulsa oss iväg till skolan även om snön stod oss upp till midjan. Det gjorde den visserligen inte, för norrut i landet har vi en skitcool uppfinning som vi kallar plogen, så vi löser det där problemet med snö på vägarna rätt snabbt. Lite för snabbt tydligen, eftersom vi får lov att gå till skolan hur mycket snö det än är.
En gång minns jag visserligen då det snöat jättemycket, sådär mycket så att det blir strömavbrott, och jag och min barndomsbästis Malin var på väg hem från showkids. Då var det snö upp till knäna åt oss även på bilvägarna och inte en gatlykta i hela byn fungerade. Så vi pulsade fram i snön i becksvart mörker. Just då, den stunden, så var jag nog inte så förtjust i snö. Men sen kom Godis-Britta med en ficklampa och lyste upp vägen för oss. Godis-Britta är såklart tanten som har byns godisaffär. Idyll, idyll.
Men annars är snö bland det bästa som finns. Massvis med vit gnistrande snö så man kan åka spark istället för att gå, åka pulka, göra snölyktor, bygga snögrottor, åka snowboard, ha snöbollskrig. Ja. Ni vet. Snö. Riktig snö. Ingen blask-slask-gråsvart-storstads-snö. Jag vill ha mer snö! Mer snö! Och blir det ingen snö så kan jag ta riktig vår nu. Den här kvasi-vintern som finns här nere känns mest meningslös.
Frida Hyvönen - My Cousin
Kommentarer
Trackback
