Perfekta Prinsessan Pernilla

Det är charmig det här med att vara på landet. Poff så bestämmer sig telefonerna och internet för att sluta fungera och ingen bryr sig om att fixa det på 4 dagar. Men nu så, nu är det igång igen. Det gör förstås inte så mycket, jag har haft fullt upp med att umgås de senaste dagarna. Jag har umgåtts så mycket att jag inte behöver umgås igen förrän... Imorgon.

Vilka har jag umgåtts med då? Jo, på juldagen var det ju fest i Hosjö. Ida och Martin och några till hade fixat och donat. Så det var massa trevligt folk, frågesport, tävlingar, allsång, nattamat och sånt. Jag och Sandylicious ramlade inte hem förrän klockan 4 på morgonkvisten. Antal gånger vi gjorde ormen till I Gotta Feeling: 25. Typ. "CHRISTIAN! FINNS DET NÅGON CHRISTIAN HÄR?!" Taxichaufförer är lika skrämmande som poliser ibland. Och jag var så tööööt i mitt diadem. Tydligen var det fascinerande att jag och Sandy kunde så många låtar utantill också. "NEONTETRA ATTACK!" Jag bjussar på lite bilder som jag snott av Sandra:



Jag: "Han där i blåa skjortan har jag hånglat med, fast han kommer nog inte ihåg det..."
Sandy: "Klart att han gör!"
Jag: "Men det var ju över 5 år sen!"
Sandy: "Men kommer inte du ihåg alla du hånglat med då?"
Jag: "Jo, men jag har ju inte hånglat med så många..."
Sandy: "..."
Båda: "HAHAHAHAHAHAHAHAHAHAHAHA!"
Han kände inte igen mig. Och jag har faktiskt inte hånglat med så många. Lugn nu mamma.

På annandagen blev jag kvar hos Sandy hela dagen och på kvällen kom Maddyn och Lajjna dit och så gjorde vi tacos. Jag kan inte ens minnas när tacos var så gott senast? Efter flera dagar med julmat smakade det helt fantastiskt. Mitt i natten sladdade jag och Maddyn hemåt och blev som vanligt fast i hennes bil utanför vårat hus och pratade hur länge som helst om allt möjligt. Buddy Holly - JA!

I söndags åkte jag tillbaka till stan igen för att luncha med Jen och Skanky McSlut, även känd som Desirée - den hångelsugna mytomanen. Haha. Eller mest känd som Des. Vi konstaterade mest att allting är som vanligt i Falun och att folk inte förändras någonsin. Rent hypotetiskt så åt vi på American Take Away. Rent hypotetiskt så var det Des som valde fast hon egentligen ville äta på den mycket mysiga restaurangen Maestro. Dessutom har Jen fått en lastbil i julklapp av sin pappa. Fatta! En hel lastbil!

Sen gick Jen och Des till sina jobb och jag gick och fikade med Ello och Clara. För jag var ju så hungrig efter pizzan. Inte. Jag retades mest med Clara för hennes umgänge. Ja, hon umgås nu. Så fint ska det vara. Och Ello är kräsen. Det var kul att se de små liven, jag har inte träffat Ellen sen vi var och tittade på Håkan på Liseberg 2008. Clara har jag inte haft lika tur med, hon har ju hälsat på flera gånger sen dess. Haha.

Dagen avslutades med lite saft och filmtittning hemma hos Hanna och lite planerande inför morgondagen. Imorgon ska vi nämligen till Leksand och titta på hockey och äta finmiddag. Julklappar fick jag också. Fina muffins- & tårtböcker. Sånt uppskattas alltid! Idag har jag varit på Lager157 och hämtat jeans. Min jeanskille var inte där så vi blev oerhört besvikna, men det kändes bättre när en bebis i Armanimössa spanade in oss. Snickerskaka gjorde också det hela lite bättre. För att inte tala om Silent Night, Deadly Night. PUNISH! NAUGHTY! Vilken film!

Nu ska jag läsa ikapp massa bloggar. Tur att man inte behöver gå sysslolös. Chips har jag också. Sen ska jag läsa om Linas Kvällsbok. Både ettan och tvåan. Jag gillar Ivar bättre än Kevin.

Paul McCartney - Hope Of Deliverance