Nu finns det inget värt att stjäla.
Det finns en sak med Göteborg som faktiskt är lite störande samtidigt som det är helt underbart. Och det är allas avslappnade mentalitet, stress finns liksom inte. Om du står i kön på Pressbyrån och ska med ett tåg om tio minuter så kan du lika gärna ge upp, för 10 minuter är ungefär så länge de i kassan pratar med varje kund. Det är aldrig bråttom någonstans här inte. Framför allt så älskar människor här att ställa sig mitt i vägen framför en. I trånga gångar på affärer ställer de sig gärna med kundvagnen tvärsöver och börjar sms'a helt lugnt utan att ta någon notis till de andra i affären. Idag kom jag på en taktik för att få dem att flytta på sig...
Jimmy har ägnat natten tills idag och dagen till att kräkas, en av hans nya favoritsysslor verkar det som. Men han ville i alla fall följa med mig till Ica Maxi och hämta ett paket, vem vill missa en chans att få smitta ner folk med magsjuka liksom? Så när vi var på väg därifrån så började Jimmy göra någon konstig min så jag sa: "Ska du kräkas igen?" Och jäävlar, tanten som gick framför oss med sin kundvagn sprang åt sidan fort som faen. Så nu vet vi vad vi ska säga nästa gång vi vill fortare framåt. Och nej, Jimmy kräktes inte. Just då ialla fall. Hoho.
Vad var det då för ett litet paket på posten? Ja, det undrade jag också för jag väntar inga paket. När paketet väl var hämtat stod det på avsändarlappen: PÅSKHAREN. Sweet! Skickar han bud nu också? Påskharen har förövrigt samma handstil som min pappa. Och det är första gången i hela mitt liv jag får ett påskägg av mina föräldrar, nu står det på vardagsrumsbordet och ser skrytigt ut. Tänk att det ska behöva gå 24 år och man ska behöva flytta 60 mil ifrån dem för att få ett påskägg. När jag bodde i Brighton som är ännu längre bort fick jag visserligen inget påskägg alls. Jo, av min engelska familj förstås. Nåja. Ett påskägg. Det är inte dåligt. Man blir ju alldeles glad i magen.
Nu ska jag äta upp min äpplebulle och slöa framför teven. Och ignorera mitt inbillade illamående.
Mastodon - Divinations
Jimmy har ägnat natten tills idag och dagen till att kräkas, en av hans nya favoritsysslor verkar det som. Men han ville i alla fall följa med mig till Ica Maxi och hämta ett paket, vem vill missa en chans att få smitta ner folk med magsjuka liksom? Så när vi var på väg därifrån så började Jimmy göra någon konstig min så jag sa: "Ska du kräkas igen?" Och jäävlar, tanten som gick framför oss med sin kundvagn sprang åt sidan fort som faen. Så nu vet vi vad vi ska säga nästa gång vi vill fortare framåt. Och nej, Jimmy kräktes inte. Just då ialla fall. Hoho.
Vad var det då för ett litet paket på posten? Ja, det undrade jag också för jag väntar inga paket. När paketet väl var hämtat stod det på avsändarlappen: PÅSKHAREN. Sweet! Skickar han bud nu också? Påskharen har förövrigt samma handstil som min pappa. Och det är första gången i hela mitt liv jag får ett påskägg av mina föräldrar, nu står det på vardagsrumsbordet och ser skrytigt ut. Tänk att det ska behöva gå 24 år och man ska behöva flytta 60 mil ifrån dem för att få ett påskägg. När jag bodde i Brighton som är ännu längre bort fick jag visserligen inget påskägg alls. Jo, av min engelska familj förstås. Nåja. Ett påskägg. Det är inte dåligt. Man blir ju alldeles glad i magen.
Nu ska jag äta upp min äpplebulle och slöa framför teven. Och ignorera mitt inbillade illamående.
Mastodon - Divinations
Kommentarer
Trackback
