Perfekta Prinsessan Pernilla

JAG LEVER! JAG LEVER! JAG LEVER!!! Mitt opererade knä är kanske en aning gnälligt, min i största allmänhet mår jag faktiskt bra. Det var ett tag när jag mest funderade på att döda Evelina, om jag själv överlevde. Men sen under konditionsblock 2 kändes det bättre och jag tyckte till och med att det var lite roligt. Det kan bero på att det var lite roligare musik, och kanske att jag tog det lite lugnare så jag orkade med lite mer. Men jag är nog mer en fintränare. Träna utan att det känns som att man tränar.

Just nu undrar jag mest varför de flesta musiker är så underliga och så är jag glad över att det känns rätt skönt när mamma ringer och man har något att berätta som hon tycker att är bra. Som att man ska på anställningsintervju och sånt. Då blir hon lugn i hjärtat i några dagar till och slipper nynna på Hate To Say I Told You So. Nu har nog min mamma aldrig ens hört talas om den låten, men om hon hade gjort det så hade hon nynnat på den varje gång hon ringer och jag inte har något jobb eller någon framtid. Snart kommer hon nog börja skicka broschyrer om hur bra det är att bo i Dalarna.

Mitt knä hatar mig. Jag hatar mitt knä. Det har gått 12 år. Sluta gnälla. Undrar om doktorn som opererade mig gjorde rätt? Han kanske glömde något i knäet. Nu ska jag dricka te. Blåbärslycka.

Dungen - Sätt Att Se