Så nu är jag en hund själv.

Både Kalix och en av alla Malin'ar har utmanat mig på den där avslöja sju saker om dig själv saken som går runt bland bloggarna. Och jag vet inte riktigt vad jag ska berätta om mig själv, det känns som att allt redan är sagt. Men jag har för mig att jag redan gjort det här en gång på min kära gamla Lunarblogg (den är fortfarande bäst) så jag letade fram den listan. Det var visst bara 6 avslöjanden på den, och 1 av dem var lite väl... Dumt. Så jag får väl försöka hitta på 2 stycken till.

1,
Eftersom jag har så mycket kläder har jag alla mina tröjor/toppar/klänningar i en hög (eller just nu i flera högar i garderoben), varje morgon tar jag på mig det som ligger överst i den högen som ligger i översta korgen och matchar ihop det med byxa/kjol/smycken osv. Och så gör jag varje morgon. Om någon stökar till i min tröjhög eller jag måste ändra om i den bidrar detta till stor ångest. Jag har gjort detta i 8½ år och börjar starkt fundera på om det är något fel på mig, och om jag någonsin kommer att klara av att bara ta på mig det jag känner för?

2, Jag är anti-allt som alla andra tycker om. Oftast vet jag inte ens om det är så att jag inte gillar det på riktigt, eller om jag bara ogillar det för att alla andra gillar det. T.ex älskar jag hockey eftersom fotboll är mer populärt. Jag vet inte om jag verkligen hatar Pirates-filmerna eller om jag bara gör det för sakens skull. Om jag är först med att tycka om något och mina kompisar sedan börjar apa efter så slutar jag att tycka om det. Jag KAN bara inte tycka om sånt som andra tycker om.

3, När jag var cirka 5-6 år lyckades jag fasta med håret i en elvisp och ryckte av en stor hårtuss. Vi stod hemma i köket och bakade sockerkaka när ett av mammas dagbarn, som hade snaggat hår, tryckte örat mot vispen och sa: "Känn det blåser här!" Själv hade jag hår ner till midjan och när jag satt dit mitt öra fastnade allt hår i visparna och en hel del rycktes av. Det var sockerkaks-smet och lite smått med blod över hela köket. Det hår som satt kvar på huvudet blev dock lockigt av att vispas runt med visparna, vilket jag idag finner ganska komiskt. Men när det hände var jag mest TJOCKAD!

4, Jag är galet fixerad vid namn. Jag döper alltid alla ställen jag åker till eller går förbi, och när jag börjar skriva på en ny novell eller roman är namnen något av det viktigaste. Jag älskar att diskutera med Jimmy om vad våra barn ska heta, vi är dock inte överens alls på den punkten så vi får väl se hur det slutar. Jag kommer dessutom alltid ihåg vad människor heter hur lätt som helst, något som jag ibland inte låtsas om då det känns som att jag är en stalker.

5, Jag har alltid varit för rebellisk för mitt eget bästa och blev utskickad från en lektion första gången redan på Lekis då jag uttryckte mitt missnöje över hur tråkigt det var med morgonsamling och blev då istället utskickad att leka på gården. Jag har dessutom aldrig gått på en enda skola utan att få gå på minst ett kris-möte hos rektorn. På högstadiet terroriserade jag alla mina lärare med frågan: "Varför ska vi kunna det här?" Vilket vissa av dem avskydde medans andra tyckte det var bra att jag ifrågasatte läroplanen. Kanske är det därför jag själv kanske vill bli lärare, för att få elever som jag själv att bli intresserade av skolan...

6, Jag kan bli fruktansvärt sur om någon säger något dumt om Håkan Hellström, nästan fånigt arg. Jag kan faktiskt nästan helt enkelt bestämma mig för att folk som inte gillar Håkan Hellström är dumma i huvudet bara på grund av att de inte gillar Håkan. Och jag tycker tjafset om huruvida han sjunger falskt eller inte är så förbaskat söndertjatat att jag nuförtiden när någon hävdar det inte ens orkar säga emot utan bara säger: "Jaha." Vilket verkar irritera folket som säger det ännu mer. Faktum är att jag kan döma ut folk väldigt mycket på grund av deras musiksmak. Gillar du RixFM är du helt enkelt dum i huvudet. Så trångsynt och fördömande är jag.

7, Just nu skulle jag kunna döda för en Marabou Premium Dark Lemon & Ginger. Kanske inte döda. Men jag skulle hemskt gärna vilja ha en ska ni veta.

The Decemberists - O New England

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0