Det finns inget dåligt väder, bara dåliga groggar.
Egentligen borde jag skriva om allt galet som hände på öa, men Jimmy sover och jag vill inte väcka honom genom att knattra på tangentbordet. Visingsö var galet hursomhelst. Vem behöver Ibiza? Det var galet från att vi kom på fredagen tills att vi åkte hem på söndagen. I fredags gick vi vilse i skogen, det kan ha varit mitt fel men jag skyller hellre på Evelina. Eller möjligtvis Martina, hon var nog den som var mest sugen på att se Karpdammarna. (För vi har ju inte sett hela ön förut när vi bodde där i 4 månader. Oh nej.) När vi väl hittade ut ur skogen blev det pizza och sen tillbaka till stugan för att dricka lite och bevittna det rika djurlivet på ön. Vi såg till exempel ett rådjur, och en hund som jagade rådjuret. Oj oj oj!
Lördagen började ganska lugnt, även fast det var skrämmande att Evelina trodde att Martina tyckte att 12-åringen vi hyrde cyklarna av var snygg. Det var ju faktiskt hans 16-åriga storebror som Martina syftade på, nån måtta får det allt vara! När vi hyrt cyklar åkte vi och badade. Inte Evelina, hon är en badkruka. Jag och Martina däremot låg i vattnet i timmar och simmade runt, runt, runt eftersom Vättern är en sån varm och härlig sjö. När vi plaskat färdigt i vattnet cyklade vi till Braheskolan som såg ut som vanligt och sen bar det av hemåt stugan för att grilla.
Lördagkvällen kan ha varit mest urspårad. Martina kan också komma med något dumt påstående om att jag var allra fullast. Det är lögn, det skulle jag aldrig vara. Speciellt inte efter att ha satt i mig x antal groggar blandad på Balkanvodkan. Det regnade och var solsken om vartannat så vi sprang in och ut ur stugan, samtidigt som vi hittade på den otroligt roliga leken att så fort någon var på toaletten blandade vi i äckliga saker i den personens drink. Inte så konstigt att söndagen blev som den blev, men den tar vi sen. En sak i taget.
När vi kände oss lagom fulla, eller för fulla, begav vi oss av mot Wärdshuset. På vägen stannade vi dock till vid Bygdegården där det var privatfest för öborna. Jag blev bjuden på Bailey's, bredde på med småländskan och pratade glatt om öa-bion och folkdansen och tyckte att det vore en bra idé att planka in på festen. Försöket misslyckades dock rätt rejält då vi inte ens visste namnet på personen vi låtsades vara där med och han som hade festen tyckte att vi skulle betala 150 kronor var för att få stanna. Snåla smålänningar!
Vidare ner mot Wärdshuset där det var disco och karaoke. Jag och Martina sjöng av någon outgrundlig anledning en Darin-låt, och vad än värre var så kunde vi hela texten. Jag sitter här och skäms. Jag är tydligen bra på att skrämma bort killar också, som att vi inte visste det redan? (L.A BABY!) Sen ägde vi dansgolvet. Resten av dansgolvet bestod av öbor som bara dansade med varandra så jag, Evelina och Martina stod i ett hörn och tokdansade fulast av alla.
Kvällens höjdpunkt kom dock när vi precis var på väg att cykla hem och plötsligt hör någon bakom oss säga: "FALU KOPPARGRUVA!" Vänder oss om och ser en väldigt välbekant figur stå där. Det tog dock ett tag innan våra fulla hjärnor kopplade att den som stod där var ingen annan än Hannes. (För att förstå hela Hannes-grejen måste man ha följt min blogg ända sen Visingsö-tiden. För att göra en lång historia kort så räcker det väl med att säga att Hannes är 88'a och när vi bodde på öa gjorde vi hela Hannes-grejen till en väldigt stor grej.) Jag bröt halvt ihop av skratt, blandat med förvåning över att han kände igen oss överhuvudtaget 2½ år senare. Hannes blev nog mest rädd när det visade sig att vi vet allt om honom trots att han tidigare bara träffat oss 2 gånger i hela sitt liv.
Sen cyklade vi hem till vår kära stuga, där det plötsligt bankades på dörren och så stod några öbor där och ville komma på efterfest. Evelina tyckte att Martina skulle följa med dem istället, Martina blev överlycklig och skuttade glatt iväg med dem. Eller så stängde hon dörren och så gick vi och la oss, det senare är mer troligt.
Söndagmorgon, vakna klockan 8, springa ut och spy bakom stugan. Så fortsatte det ungefär hela dagen för mig. Stackars Martina och Evelina fick städa hela stugan själva medan jag sprang och kräktes, och åt för att ha något att kräkas. Balkanvodkan är inte längre en av mina goda vänner ska ni veta. Checka ut, åka färja, gå runt i Gränna. Jag satt mest på marken och tyckte synd om mig själv och fasade för 1-timmes bussresan till Jönköping. På små kringelkrokvägar, varm buss, illamående. Ooh. Underbart.
Någon högre makt måste dock älska oss, för precis när vi stod där på busshållsplatsen så stannade en bil framför oss. Ut ur bilen tittade Hannes och frågade om vi ville ha skjuts till Jönköping. Det ville vi, så en timmes bussresa blev istället 20 minuters bilfärd vilket min mage tackar för. Lite mat på Oregano och en tågresa hem och när jag väl var framme i Falköping så mådde jag nästan helt okej igen. Ska det vara såhär galet hela hösten när jag och Evelina ska bo ihop så måste jag nog träna på att dricka mer alkohol. Haha.
Igår gick det dock inte alls, då skulle vi på Måndaxklubben i Lidköping. Jag var aptrött, opepp och inte alls sugen på att dricka efter söndagens bakfylla. Vilket slutade med att jag nu är känd som Jimmys tråkiga flickvän, vi stannade hemma och Jimmy är inte alls glad på mig. Det värsta är ju att det är mitt fel, och att jag inte kan göra någonting för att han ska bli glad. Möjligtvis åka hem så han får chansen att ha lite kul. Heeeheee. Jag tror jag måste ta en promenad, jag är som en rund boll these days. Kuk och hej.
Lördagen började ganska lugnt, även fast det var skrämmande att Evelina trodde att Martina tyckte att 12-åringen vi hyrde cyklarna av var snygg. Det var ju faktiskt hans 16-åriga storebror som Martina syftade på, nån måtta får det allt vara! När vi hyrt cyklar åkte vi och badade. Inte Evelina, hon är en badkruka. Jag och Martina däremot låg i vattnet i timmar och simmade runt, runt, runt eftersom Vättern är en sån varm och härlig sjö. När vi plaskat färdigt i vattnet cyklade vi till Braheskolan som såg ut som vanligt och sen bar det av hemåt stugan för att grilla.
Lördagkvällen kan ha varit mest urspårad. Martina kan också komma med något dumt påstående om att jag var allra fullast. Det är lögn, det skulle jag aldrig vara. Speciellt inte efter att ha satt i mig x antal groggar blandad på Balkanvodkan. Det regnade och var solsken om vartannat så vi sprang in och ut ur stugan, samtidigt som vi hittade på den otroligt roliga leken att så fort någon var på toaletten blandade vi i äckliga saker i den personens drink. Inte så konstigt att söndagen blev som den blev, men den tar vi sen. En sak i taget.
När vi kände oss lagom fulla, eller för fulla, begav vi oss av mot Wärdshuset. På vägen stannade vi dock till vid Bygdegården där det var privatfest för öborna. Jag blev bjuden på Bailey's, bredde på med småländskan och pratade glatt om öa-bion och folkdansen och tyckte att det vore en bra idé att planka in på festen. Försöket misslyckades dock rätt rejält då vi inte ens visste namnet på personen vi låtsades vara där med och han som hade festen tyckte att vi skulle betala 150 kronor var för att få stanna. Snåla smålänningar!
Vidare ner mot Wärdshuset där det var disco och karaoke. Jag och Martina sjöng av någon outgrundlig anledning en Darin-låt, och vad än värre var så kunde vi hela texten. Jag sitter här och skäms. Jag är tydligen bra på att skrämma bort killar också, som att vi inte visste det redan? (L.A BABY!) Sen ägde vi dansgolvet. Resten av dansgolvet bestod av öbor som bara dansade med varandra så jag, Evelina och Martina stod i ett hörn och tokdansade fulast av alla.
Kvällens höjdpunkt kom dock när vi precis var på väg att cykla hem och plötsligt hör någon bakom oss säga: "FALU KOPPARGRUVA!" Vänder oss om och ser en väldigt välbekant figur stå där. Det tog dock ett tag innan våra fulla hjärnor kopplade att den som stod där var ingen annan än Hannes. (För att förstå hela Hannes-grejen måste man ha följt min blogg ända sen Visingsö-tiden. För att göra en lång historia kort så räcker det väl med att säga att Hannes är 88'a och när vi bodde på öa gjorde vi hela Hannes-grejen till en väldigt stor grej.) Jag bröt halvt ihop av skratt, blandat med förvåning över att han kände igen oss överhuvudtaget 2½ år senare. Hannes blev nog mest rädd när det visade sig att vi vet allt om honom trots att han tidigare bara träffat oss 2 gånger i hela sitt liv.
Sen cyklade vi hem till vår kära stuga, där det plötsligt bankades på dörren och så stod några öbor där och ville komma på efterfest. Evelina tyckte att Martina skulle följa med dem istället, Martina blev överlycklig och skuttade glatt iväg med dem. Eller så stängde hon dörren och så gick vi och la oss, det senare är mer troligt.
Söndagmorgon, vakna klockan 8, springa ut och spy bakom stugan. Så fortsatte det ungefär hela dagen för mig. Stackars Martina och Evelina fick städa hela stugan själva medan jag sprang och kräktes, och åt för att ha något att kräkas. Balkanvodkan är inte längre en av mina goda vänner ska ni veta. Checka ut, åka färja, gå runt i Gränna. Jag satt mest på marken och tyckte synd om mig själv och fasade för 1-timmes bussresan till Jönköping. På små kringelkrokvägar, varm buss, illamående. Ooh. Underbart.
Någon högre makt måste dock älska oss, för precis när vi stod där på busshållsplatsen så stannade en bil framför oss. Ut ur bilen tittade Hannes och frågade om vi ville ha skjuts till Jönköping. Det ville vi, så en timmes bussresa blev istället 20 minuters bilfärd vilket min mage tackar för. Lite mat på Oregano och en tågresa hem och när jag väl var framme i Falköping så mådde jag nästan helt okej igen. Ska det vara såhär galet hela hösten när jag och Evelina ska bo ihop så måste jag nog träna på att dricka mer alkohol. Haha.
Igår gick det dock inte alls, då skulle vi på Måndaxklubben i Lidköping. Jag var aptrött, opepp och inte alls sugen på att dricka efter söndagens bakfylla. Vilket slutade med att jag nu är känd som Jimmys tråkiga flickvän, vi stannade hemma och Jimmy är inte alls glad på mig. Det värsta är ju att det är mitt fel, och att jag inte kan göra någonting för att han ska bli glad. Möjligtvis åka hem så han får chansen att ha lite kul. Heeeheee. Jag tror jag måste ta en promenad, jag är som en rund boll these days. Kuk och hej.
Kommentarer
Trackback
