Perfekta Prinsessan Pernilla

När jag är hungrig drabbas jag av någon motsats till paltkoma. Jag blir lam. Handlingsförlamad. Fungerar inte alls. Och om jag fungerar så är det ännu värre. Då är jag nämligen bara arg och otrevlig. Jag skriker och gormar på alla runtomkring mig. En tugga på något ätbart gör mig sedan på jätteglatt humör. Så om ni någon gång umgås med mig och jag börjar bete mig som ett PMS-monster, ge mig någonting att äta. Det brukar räcka med något litet. När jag drabbades av detta på Hultsfred 2005 i kön in till festivalområdet matade Ello mig med småsnickers, så överlevde jag åtminstone en liten stund till. Clara och Ellen var det nog värre för. Haha.

Nuförtiden beter jag mig förstås lite konstigt även när jag är hungrig. Igår var jag helt übernojig och gråtfärdig över ingenting framåt kvällskanten. Tack och lov för Kalix som med lugnande ord fick mig att inse att det enda som hjälper är att skingra tankarna. Så en dusch och något tråkigt tv-program senare så mådde jag mycket bättre. Nu har jag insett att jag måste sluta med de här dumheterna och försöka leva lite istället. Mitt år i år och då ska det fan vara det också. Ett glatt år. Och än så länge är det så jävla mycket bättre än jag vågat hoppats på.

Sandylicious berättade för mig igår också att de vill bjuda mig på födelsedagsmiddag. Jag vet inte vilka de är, för hon sa bara "Vi" och jag frågade aldrig ens vilka "Vi" är för jag blev så glad att någon tog mina kalastankar i egna händer. Det är sådant som värmer i hjärtat. Vidare så har Märta bjudit in sig själv på kalas här imorgon kväll, ja... Så det är väl bara för mig att sätta igång och baka en tårta då. Har Märta bestämt sig för något, då är det helt enkelt så.

Nu måste jag rädda mig själv ur hungersvälten, annars kanske jag inte överlever till min 23-årsdag. Har jag ens önskat mig något i present? Jag minns inte. Så jag får väl en popcorn-maskin. Haha.

Queen - You're My Best Friend