I came to wish you an unhappy birthday!

Idag när jag kom till jobbet kom Märta rusande mot mig och upplyste mig om att det var min födelsedag. Nämen? Det hade jag ingen aning om. Så blev det glass och sång, och massvis med teckningar till mig förstås. Förutom från Linnea då förstås som mest gav mig en blick och sa: "Ska inte du skaffa körkort snart?" Jag ger mig fan på att min mamma har mutat henne med någonting för att hon ska säga så.

När jag kom hem från jobbet idag hade min bakgrundsbild på datorn på något mystiskt sätt ändrats. Från att ha varit en bild på Howlin' Pelle fanns där nu en text där det stod: GRATTIS PÅ 23 ÅRSDAGEN FRÅN MARTIN, DIN KILLE : )  Jahapp. Det var ju fint. Jag måste erkänna att jag skrattade en hel del. Det är alltid lika härligt när Martin följer med Storebror hem på ett besök, man vet aldrig vad som kan ha förändrats i ens rum eller på datorn.

Sen förvånade jag min far när jag stod och dekorerade mina muffins och han kom och frågade om jag sett att de gjort så i någon tidning. "Nähäru, jag har hittat på hela receptet själv!" Sa jag och fick ett tvivlande ögonkast tillbaka. "Det ser ut som riktiga cafébakelser..?" Jo. Det är väl det som är meningen nu när jag ska bli konditor och allt. Jag har ju skills. Det är det jag alltid har sagt.

Plingplong så plingade det på dörren och jag fick ett blomsterbud. Blomsterbud? Jag har aldrig fått blomsterbud förut i hela mitt liv! Jag var exalterad som en liten tolvis. (Det är tydligen någon som är ännu mer omogen än en fjortis. Och det är Jimmy som strör såna komplimanger omkring sig, of course.) Vem kunde det vara? Föräldrarna gissade på ett elakt ex som ville be om ursäkt. Jo, för ursäkter har ju alltid varit hans starka sida. Inte. Jag gissade på Howlin' Pelle. Vadå? Vi har ju fått kontakt nu, bröllopsklockorna praktiskt taget ringer.

Blommorna var från Martina. Aaah, vilken tjej! Jag var glad som ett litet barn på julafton. Blomsterbud? Varför kommer jag aldrig på nåt sånt finurligt? Nu står blomsterbuketten där på köksbordet och hånskrattar min bror rakt upp i ansiktet. Okej då, det gör de kanske inte. Men de gör mig lyckliga åtminstone. Undrar om de är ätbara? Så glad är jag i dem.

Nu ska jag laga pestokyckling. Yammi! Är det födelsedag så är det. Indeed.

The Misfits - Last Caress

Kommentarer
Postat av: jcoke

grattis igen fancy pants!

2008-02-21 @ 21:30:42

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0