Perfekta Prinsessan Pernilla

I går kväll tittade jag på Dom Kallar Oss Artister alldeles innan jag skulle sova. Detta resulterade i att jag drömde att jag lekte med Howlin' Pelle inatt. Och nej, med leker menar jag inget snuskigt som Kalix och Jimmy nu på en gång föreställer sig. Vi lekte faktiskt. Han hade en tomteluva på sig och så hade vi en glaskula som han sprang ut i snön och gömde och sen fick jag leta på den, sen var det min tur att gömma glaskulan och Pelles tur att leka. Våra storebröder var faktiskt också med och lekte, Conny och Nicholaus Arson alltså. Fast de försökte mest klättra upp längs husväggar, jag tror att de lekte Spiderman. Det var roligt att leka med Howlin' Pelle, vi skulle nog kunna bli bra kompisar.

KOMPISAR alltså, för Jimmy har sagt att han inte tänker fria till mig förrän jag slutar dreggla efter Howlin' Pelle, Robin Bengtsson och Russell Brand. Det var någonting om att han inte tänker vara den som jag är med bara för att jag inte får de andra. Men hallå! Jag kan ju få vem jag vill för bövelen! Det borde Jimmy också tycka, sa jag då och det tyckte väl Jimmy också då. Så jag sa till Jimmy att det har jag ju också, den jag vill alltså. Men trots denna ack så romantiska kärleksförklaring så är jag fortfarande inte friad till. Konstigt.

Nu ska jag stryka min klänning för den var väldigt skrynklig såg jag nu. Sen ska jag ringa Jimmy och muntra upp honom lite. Mig blir man minsann alltid glad av. Antingen när jag kommer eller när jag går.

The Supremes - I Hear A Symphony