Perfekta Prinsessan Pernilla

Nu mår jag inte illa längre. Nu är jag bara mätt som en gnu. Såhär mätt har jag inte varit på flera månader känns det som, men det är nog mest för att idag är första gången på flera månader som jag inte har rört på mig överhuvudtaget. Annars brukar jag ju alltid lyckas gå minst en halvtimme om dagen på väg någonstans eller bara för sakens skull, idag har jag bara rört mig inom hemmets 54 kvadratmeter.

Jag har lyckats få en brännblåsa på långfingret också. Tji fick jag för att jag ville vara ambitiös och kandera cashewnötter till salladen. Smält socker = jävligt varmt. En normalt funtad människa räknar ju ut det på egen hand, en Pernilla tycker det är jättesmart att försöka dra av det smälta sockret från stekspaden för hand för att det inte ska hinna stelna och bli jobbigt att diska bort. Nåja, nu vet jag det i alla fall. Man lär sig något nytt varje dag som det så vackert heter.

Nu tittar Jimmy på en konstig film där de bara slåss och slåss. Sen tänker han tvinga mig att titta på Mirrors, jag som fortfarande har mardrömmar om Barnhemmet. Nåja, det är han som kommer att vakna när jag drömmer mardrömmar om filmen sen. Jag ska inte titta på skräckfilm, jag har blivit smittad av Clara och är rädd för allting. Jag som brukade kunna titta på allting och sen sova ensam i ett kolsvart stort hus med spöken i biblioteket.

Jag vill gå på P3Guld-galan! Det ska vi nog också. Håååååkaaan, vi ska inte till Ankeborg.