Perfekta Prinsessan Pernilla

Mat, Musik, Prickar & Sötsaker.

Kanske innan kvällen tagit slut har dina ögon börjat glittra.

För ganska många veckor sen utlovade jag att publicera ett recept på en Toscansk Kycklingsoppa som vi ätit till middag, sen gjorde jag aldrig det. Eller aldrig ska jag ju inte säga, för jag har ju för avsikt att göra det nu. Men jag gjorde det inte då, kanske för att jag gillar att dra ut på saker och hålla er på halster lite. Eller så har jag bara haft andra jätteviktiga saker för mig. Jag är ju lite känd för det, att ha jätteviktiga saker för mig. Den här Toscanska Kycklingsoppan är både LCHF-ig och glutenfri om man tycker att sånt är viktigt, men framför allt så är den väldigt god och sånt tycker jag att är viktigt.

 

Toscansk Kycklingsoppa

 

4 portioner

 

3 st kycklingfilér
1 st paprika
0,5 st gul lök
1 st vitlöksklyfta
curry
cayennepeppar
4 dl vatten
2,5 dl grädde
4 dl passerade tomater
2,5 msk grönsaksfond
basilika
timjan
salt

Strimla kycklingen.
Kärna ur och strimla paprikan.
Skala och finhacka löken.
Fräs allt i smör tillsammans med curry och lite cayennepeppar.
Pressa ner vitlöken.
Tillsätt resten av ingredienserna och låt koka 10 minuter.
Ät och må bra!

 

Vad har jag sysslat med sen sist då? Ja, i lördags fyllde jag 30 år. Det var roligt. Nu har jag en 6-rätters middag på Bhoga att casha in från Jimmy. Och en SPA-weekend i Tällberg att casha in från mina BFF's. Men det bästa med att fylla 30 var att jag fick äta chips för första gången sedan nyårsafton, fy fasen vad gott det var!

 

Det sämsta med att fylla 30 var att Ofelia fick Henoch-Schönleins purpura så vi fick tillbringa hela lördagsnatten och största delen av söndagen på Östra Sjukhuset. Det är nån knasig sjukdom som man kan få efter man haft en infektion i kroppen, den gör så att fotlederna/benen sväller och man ser lite allmänt blåslagen ut och har jätteont i benen så man inte kan gå. Det går över av sig själv och är inte jättefarligt, men ganska jobbigt. Speciellt för mig som fått lov att bära på henne hela tiden. Men vad stark jag kommer att bli då! Marit Björgens armar kommer se ut som spaghetti i jämförelse med mina. Jag kanske också ska bli längdskidåkare. Jag vann faktiskt Barnens Vasalopp som 4-åring. Mest för att Calle fortfarande inte var född då... Men ändå, jag hade potential! (Nej. Det hade jag inte.)

 

Ebba Forsberg - Om Jag Lämnar Dig

Jamen vilken tur att du höll dit löfte! När jag ser listan på ingredienser inser jagnämligen att det är en soppa helt i min smak, som jag definitivt ska göra inom en snar framtid. Väldigt snar, för på fredag får jag gäster och då kommer den här soppan bli perfekt. Massor med grattis också till de 30 åren! Så mycket kul som väntar dig. Må så gott!

PS Hoppas Ofelia snart piggar på sig. Det finns angenämre sätt att träna sina muskler på - både för mor och barn! DS

Att bära ett stort barn är svårare eftersom de är otympligare. Inte bara tyngre. Jag vägrar bära O. Han väger 20 kg och är så lång att det knappt går. Men är han trött eller sjuk gör jag det förstås.
Stackars liten sessa!
30år. Respekt på det! Och stort grattis! Fina presenter där.

GRATTIS i efterskott!