Perfekta Prinsessan Pernilla

Mat, Musik, Prickar & Sötsaker.

För varje stjärna finns det ett svart hål.

Fy fabian vad skönt det är att inte ha några töliga nyårslöften om att inte äta godis, äta hälsosammare och träna mer som man ändå inte håller och som i slutänden bara ger en dåligt samvete för att man inte håller det. Tror jag, jag har aldrig haft något sådant nyårslöfte men jag kan tänka mig att det är så. Nej, här fortsätter vi med att äta varierat, promenera hit och dit och en och annan kvällskaka för att man blir snäll av det. Det har ju funkat finfint tidigare år så varför ändra på ett vinnande koncept?

 

Det här med att äta varierat ja, här går jag och jublar över hur skönt det är att äntligen slippa all julmat. Och vad är det första jag gör? Köttbullar. Ja. Sån är jag. Men nu var det ju inte julköttbullar, nu var det ju köttbullar i vitvinssås och det är ju en helt annan sak. Det vet ju alla.

 

Köttbullar i vitvinssås med pasta

 

för 4 portioner

 

Köttbullar:

300 gr köttfärs

2 st pressade vitlöksklyftor

½ citron, rivet skal från

½ dl finhackad färsk persilja

1 msk kalvfond

1 ägg

salt

peppar

 

Sås:

1½ dl vitt vin

1 msk smör

1 msk vit balsamvinäger

2 dl matlagningsgrädde

½ dl finhackad färsk persilja

1 kruka färsk basilika

 

Blanda färsen med resten av ingredienserna till köttbullarna.

Rulla till köttbullar.

Stek dem i smör i en stekpanna.

När köttbullarna fått lite färg häller du över vin, smör,

balsamvinäger och matlagningsgrädde i stekpannan.

Rör runt och låt puttra i ca 8-10 minuter.

Precis innan servering häller du över hackad persilja och basilika.

Servera med pasta och färskriven parmesan.

 

Faktiskt jättegott, och inte ett dugg juligt. Där har ni en fin kandidat till fredagspastan. I år är väl ändå året då fredagspastan slår ut fredagstacon? Kan vi inte bara komma överens om det allihopa? Och nu snackar jag inte snabbmakaroner med ketchup utan goda, lite lyxigare pastarätter med 4 kilo parmesan till. Mmm.

 

Annars är jag mest trött på regn, dimma, grått och Mölndal och vill åka upp till Sågmyra ett tag. Jag måste bara komma över min skräck över att åka tåg med liten bebis, barnvagn och tågbyten. Plus att man aldrig ens kan vara säker på att komma fram med tåg överhuvudtaget, och det är ju jobbigt nog när man bara har sig själv att tänka på, men att vara med om samma sak med liten plutt är jag inte alls sugen på. Fast å andra sidan, det är väl som att åka spårvagn fast mycket längre, och att åka spårvagn brukar ju gå bra. Om man bortser från den lilla detaljen att jag avskyr det och oftast vill döda alla mina medresenärer... Men annars så går det ju bra.

 

Metz - Headache

Ni kan väl väl börja med ett besök här när jag fyller år! Då behöver ni ju inte åka så långt första gången och Jimmy är med ...... Fundera på det! Många här som vill träffa er alla tre!
Kraaam!

Absolut inte, aldrig ändra på det som funkar, man ska inte laga något som inte är sönder!
Klart man vet att det är något annat, och dessutom äter man ju inte pasta till julbullarna! Eller...
Och fredagspasta kan vi absolut rekommendera, det har vi haft som tradition ett bra tag nu, det sitter liksom extra gott på fredagen pasta och ost och rött!

Äsch, hoppa nu på tåget med dej, det kommer du och Ofelia klara galant!
Kramar

Ja nu är man trött på den här dimman och mörkret! Även om vi går mot ljusare tider så känns det lite segt nu tycker jag allt. Kom våren, kom snabbt!

Jag skulle kunna berätta hemska historier om bebisar som fått magsjukan uppe i luften på ett fullsatt plan med två blöjor till hela flygresan på flera timmar, men det gör jag inte ;-) Allvarligt, jag var precis som du. Men vet du vad, de där bebisar är som barn oftast är, som mest lugna, coola och väluppfostrade när de inte är hemma. Annars kryllar världen förstående föräldrar och morföräldrar överallt, som gör situation lättare. Passa på och åk så mycket du kan nu. Vips så jobbar du igen. Och vips så kommer miniprinsessan vilja springa omkring på tåget. Åk!

Först igår tog jag tag i skräcken att åka buss med barnvagn (och bebis). Bussarna här har så smala gångar att jag var rädd att min vagn inte skulle komma på överhuvudtaget. Så rädd var jag att jag drog med mig min käre man omutifallatt så att han skulle kunna ta hem vagnen igen om det inte gick. Men det visade sig att mitt ögonmått suger och att jag skulle kunnat rulla in med två vagnar i bredd. Typ. Så… det jag har lärt mig av detta och av annat som t ex flygresor med bebis är att det på något underligt vis alltid är mycket lättare än man föreställt sig. Så bara på't!