Du vet åt vilket håll det blåser.

Tjenixen! Idag är det måndag, då brukar vi ju gå igenom vad vi åt förra veckan. Nej, det brukar vi ju inte. Men jag brukar tänka nästan varje måndag att jag ska sätta mig ner och skriva ett litet blogginlägg om det, sen gör jag det inte. Vad jag egentligen brukar göra på måndagar har jag ingen aning om. 
 
Men idag, IDAG, tänker jag berätta om förra veckans matsedel för er. Eftersom några av de frågor jag får oftast är: "Äter Ofelia alltid samma sak som ni gör?" Och: "Hur har ni fått henne att äta så mycket konstiga saker?" så tänker jag även lägga till en liten rad om vad barnet i familjen tyckte om diverse maträtt. Och ja, Ofelia blir alltid serverad samma mat som oss vuxna. Sen om hon äter den eller ej är ju en annan sak. Men jag antar att svaret på fråga ett också är svaret på fråga två. Vi serverar henne "konstiga saker" så då äter hon det också. Hon vet ju inte att det är "konstiga saker", det är det ju andra vuxna som har bestämt. Nog om det, nu börjar vi!
 
I måndags var jag och Ofelia lediga, men den sistnämnda vaknade med över 39 graders feber, hosta och nästäppa så det blev inte många knop gjorda under dagen. Vi tittade på teve, tog en promenad, sov lite middag och åt lite glass. Sen på kvällen slog vi till på Spaghetti och köttfärssås som vi ju äter ungefär 1-2 gånger per år. I den här varianten rev jag ner lite vitkål och toppade jag med västerbottenost vilket inte alls var dumt. Ofelia är ju inte direkt någon storkonsument av kött så hon åt mest spaghetti och ost...
 
 
Under tisdagen fick Jimmy ta över vabbandet och jag fick gå och jobba lite istället. När jag kom hem från jobbet vid 13.30 var det en mycket piggare och gladare Ofelia och en desto mer stressad Jimmy som behövde jobba lite så jag tog med Ofelia till en lekplats för rastning, sen gick vi hem och lagade Ugnstekt lax med Kokt Potatis, Stekt Sparris och Västerbottenostsås. Man aldrig äta för mycket västerbottenost! Såsen var himmelskt god och den gjorde jag bara genom att finhacka schalottenlök och fräsa i smör, hälla över grädde och låta det nästan börja koka för att sen vispa i ost lite i taget till en tjock och krämig sås. Passade finfint till laxen och sparrisen. Ofelias älskar ju kokt potatis och är också väldigt förtjust i lax så det åt hon glatt, såsen och sparrisen fick dock kalla handen. Eller som hon själv säger: "Det är inte riktigt min smak..."
 
Natten till onsdagen blev Ofelia sämre igen så i onsdags var det jag som fick äran att vabba, så vi roade väl oss med ungefär samma saker som på måndagen. Fast med lite mindre tevetittande och lite mera utelek då barnet var feberfritt om än ganska hostigt. På kvällen åt vi Spenatrisotto med hundra kilo parmesan. Ofelia smakade en tugga risotto och satt sedan bara och tuggade på en parmesanbit. 
 
I torsdags var hela familjen tillbaka på jobb och förskola igen och dagens ost var chévre! Det blev nämligen Chévre Chaud med Jordgubbar till middag. Det var absolut ingen alls som klagade. Chévre och jordgubbar ihop alltså, behöver man egentligen ens äta något annat? Det ostälskande barnet mumsade glatt i sig en rejäl portion. 
 
Under fredagen var jag och Ofelia återigen lediga, så vi hälsade på Jimmy på jobbet, sen strosade vi runt på stan lite och lyssnade när Iron Maiden soundcheckade, åt glass och shoppade lite grann. På kvällen var Jimmy på AW men jag och Ofelia åt Chorizobulgur med Fetaost. Den mängden ost vi tydligen konsumerar på en vecka alltså? 
 
I lördags jobbade jag, en arbetsdag som jag helst vill glömma bort dock då jag misslyckades med ungefär allt jag tog mig för, det var lite som att allt bröd och alla kakor bestämde sig för att dö bara jag tittade på dem. Sen kom svärfar med tillhörande fru på besök från Lidköping, jag var mest som en zombie men på kvällen lagade jag Kyckling med Jordnötsås och Ris och det var gott! Barnet åt kyckling och ris.
 
Söndagen var sådär som söndagar oftast är hemma hos oss. Seg, lång frukost. Lite fixande inför kommande vecka med matsedelsskrivande och storhandling. Rasta barnet på valfri lekplats och sen åt vi Chili Cheese-paj. Äh, ni vet vad man brukar säga: "When in doubt; add cheese!" Ofelia åt pajbotten och melon. Sen började jag och Jimmy återigen att titta på Lonesome Dove (Den Långa Färden), nån slags western-miniserie från 80-talet som tydligen ska vara jättebra. Vi började se den i vintras men det gick väl sådär... Men nu blir det ett nytt försök! 
 
Och det var den veckan i matväg. Annars bestod den mest av alldeles, alldeles för lite sömn och det måste jag ändra på så nu tänker jag gå och duscha och sova. Kanske till och med samtidigt. 
 

Kommentarer
Postat av: KRBB

Chili-cheese paj, det tror jag är precis vad jag behöver, vilken fantastisk idé!

Svar: synnerligen fantastisk! var inte rädd för att ösa på med jalapeños bara, det var jag den här gången och då blev det bara en vanlig ostpaj. inte heller att förakta, men nu var det ju lite sting jag var ute efter!
Pernilla

2016-06-20 @ 20:44:59
URL: http://kokerskanrutsbarnbarn.com

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0