Nu blickar jag framåt!
Jag har jobbat alldeles för länge idag. 18.20 fick jag gå hem. Ska barn behöva vara så länge på dagis? Nej. Nej. Nej. Nej. Ska jag behöva vara så länge på dagis? Ja. Tydligen. Trots att jag var jättetrött. Barnen var på sina värsta humör dessutom. Eller så kändes det bara så för att jag var så trött. Dessutom är de redan Alla Hjärtans Dag-hjärntvättade. Härligt. Det skulle ritas kärlekskort till höger och vänster och så skulle alla kramas. En del hade fått presenter av sina föräldrar också. Ska man få det på Alla Hjärtans Dag? Det har jag totalmissat. Jag ska nog ringa och fråga mamma varför hon inte gett mig någon present idag.
Nåja. Det fanns ljusglimtar som vanligt. Märta, of course. Jag förstår verkligen inte vad hon får allt ifrån. Idag när vi satt och ritade eller lekte eller vad vi gjorde så säger hon helt plötsligt: "Men Pernilla, nu blickar jag framåt!" Jaha? Där ser man. Lite senare när vi satt och åt mellanmål blev en liten kille som håller på och pott-tränar kissnödig, så jag sa åt honom att gå på pottan. Han går iväg och 5 sekunder senare kommer han tillbaka och ropar: "PERNILLA! Du måste komma och hålla i min snopp!" Ja. Det är nog det närmaste jag kommer en Alla Hjärtans Dag-date är jag rädd.
Annars är jag mest rädd och tar några steg tillbaka. Hellre nu än senare. Fan. Att allting ska vara så jävla svårt. Kan det inte bara vara enkelt? Måste man vara så himla... Bränt barn skyr elden-ish? Nåja. Det är som det är. Eller inte är. Det är ju det som är så jävla jobbigt. Nu förstår jag verkligen hur jobbig jag måste vara att umgås med. Därför backar jag lite. Känner efter lite. Okej. Jag erkänner. Jag är feg, töntig och borde ha spö.
Nu vankas det fiskpinnar och potatismos. Jag saknar min Storebror, inte bara för att han ska komma med mini-pringles utan för att jag vill se på någon dålig film med honom och göra ner hela handlingen. High School Musical med Storebror, det vore fan ultimat. Att jag aldrig tänkt på det förut? HALLÅ DÄR UTE, JAG ÄR VILD OCH SKILD! (Förlåt. Jag hade det bara på hjärnan och fick lov att få ut det på något sätt.)
Maria Mena - You're The Only One
Nåja. Det fanns ljusglimtar som vanligt. Märta, of course. Jag förstår verkligen inte vad hon får allt ifrån. Idag när vi satt och ritade eller lekte eller vad vi gjorde så säger hon helt plötsligt: "Men Pernilla, nu blickar jag framåt!" Jaha? Där ser man. Lite senare när vi satt och åt mellanmål blev en liten kille som håller på och pott-tränar kissnödig, så jag sa åt honom att gå på pottan. Han går iväg och 5 sekunder senare kommer han tillbaka och ropar: "PERNILLA! Du måste komma och hålla i min snopp!" Ja. Det är nog det närmaste jag kommer en Alla Hjärtans Dag-date är jag rädd.
Annars är jag mest rädd och tar några steg tillbaka. Hellre nu än senare. Fan. Att allting ska vara så jävla svårt. Kan det inte bara vara enkelt? Måste man vara så himla... Bränt barn skyr elden-ish? Nåja. Det är som det är. Eller inte är. Det är ju det som är så jävla jobbigt. Nu förstår jag verkligen hur jobbig jag måste vara att umgås med. Därför backar jag lite. Känner efter lite. Okej. Jag erkänner. Jag är feg, töntig och borde ha spö.
Nu vankas det fiskpinnar och potatismos. Jag saknar min Storebror, inte bara för att han ska komma med mini-pringles utan för att jag vill se på någon dålig film med honom och göra ner hela handlingen. High School Musical med Storebror, det vore fan ultimat. Att jag aldrig tänkt på det förut? HALLÅ DÄR UTE, JAG ÄR VILD OCH SKILD! (Förlåt. Jag hade det bara på hjärnan och fick lov att få ut det på något sätt.)
Maria Mena - You're The Only One
Kommentarer
Trackback
