Perfekta Prinsessan Pernilla

Yes! Fredag! Inte för att jag har några helgplaner och nog för att regnet har öst ner konstant hela dagen. Men ändå, fredag! Det innebär åtminstone att jag inte behöver gå upp klockan 05.00. Förresten blev vi färdiga jättetidigt på jobbet idag så jag var hemma redan klockan 12. Det var fint det. Igår och idag har vi varit på en förskola som ligger i ett riktigt gammalt kråkslott byggt 1901, det var knarrande golv, gnisslande dörrar, mathiss, öppen spis i alla rum, skrymslen och vrår överallt. Så idag när Pia skulle gå husesyn och ensam gick upp på övervåningen kunde inte jag och Cissi låta bli att smyga upp genom den hemliga kökstrappan och skrämma livet ur henne. Mouwahaha. Humor ja. Vi skrämde inte livet ur henne förresten. Hon var i högsta grad levande när vi gick därifrån.

Nej. Jag klarar inte av den här övergången. Här är våran fredagsmiddag:

Det var Jimmy som tjatade om att vi skulle äta det här. Han tjatade och tjatade. "Snälla, snälla, kan vi inte äta något vegetariskt och med pasta, det är ju ändå fredag?!" Sa han gång på gång. Eller inte. Fast han var inte så missnöjd heller tror jag.

En annan rolig grej med Jimmy är att häromdagen när vi skulle sova blev jag så sjukt sugen på bulgur så då fick jag ju lov att säga det.
- Uuuäh, men det är ju godare än couscous ialla fall! Svarade Jimmy.
- Äh, egentligen tycker du om bulgur, du vågar bara inte erkänna det för att du gnällt så mycket...
- ... Mmm.
- Vad sa du?!
- Jaaa...
- HA! Jag visste det, det ska jag skriva i min blogg!
- Då dör du.
Så om jag aldrig mer skriver här i bloggen så vet ni varför. Då har jag dött bulgurdöden.

Just det. Svar till Tess som frågade om hushållsassistenter. Jo, jag har ju Jimmy som sköter disken åt mig men annars så... Nej. Jag har ingen. Så jag vet faktiskt ingenting om vilka som är bra eller ej, om någon annan vet kan ni ju höra av er. Just nu känner jag själv inget större behov av en, jag har ju min superfancy extrema elvisp som jag fick i julklapp. Helt galet bra är den. Men om någon skulle köpa en sån där sjukt snygg rosa KitchenAid till mig så skulle jag ju inte tacka nej. Hint hint.

Nu ska jag fortsätta med att göra ingenting vettigt alls. Det är ju fredag!

Barry White - Never Never Gonna Give You Up

Vi fortsätter med lätt vegetarisk sommarmat tycker jag. Det är ju ett bra tema. Igår blev det lätt som en plätt-mat och tortellinitisdag. "Nu kommer de som läser din blogg undra hur du gör din egen tortellini!" Sa Jimmy. Ja. Jag går till Hemköp och köper ett paket med färsk tortellini och sen kokar jag den i 5 minuter. Så gör jag. Sen gör jag såhär:

Himla gott. Himla snabbt. Himla fräscht. Riktig sommarmat. Jimmy åt med glatt humör trots att han varken gillar lök, tomat eller fetaost. Det måste vara basilikans förtjänst, allt går ner med färsk basilika.

Nu är jag mest sur och ledsen och besviken och har bestämt mig för att bli en bitter sjuksköterska som alltid står ute i foppatofflor och röker mest hela tiden. Det är bra, då får jag nära till jobbet också eftersom vi bor precis bredvid ett sjukhus. Så hinner jag hem på lunchen och lägga i en tvätt också som jag kan hänga när jag kommer hem. Ingår foppatofflorna i arbetskläderna eller måste man stå för dem själv? Hur funkar det?

The Pretty Things - The Journey

Jag har tidigare sagt att canneloni är en jäkla massa jobb som inte alls är värt det. Det var när jag var dum nog att göra som det står på förpackningen och koka canneloni-rören innan jag fyller dem. Det ska man såklart inte göra. Helst ska man ju ha färska lasagneplattor, men har man redan färdiga rör så ska man inte koka dem innan man fyller dem. Då går det nämligen inte alls att fylla dem. Idag har jag gjort canneloni fyllda med spenat, champinjoner och mozzarella. Såhär gör man:

Nu vet inte jag om det beror på att Jimmy är förkyld och inte känner någon smak men han sa att det var gott. Vilket är väldigt konstigt med tanke på att han varken tycker om champinjoner eller spenat. Själv är jag inte ett dugg förkyld och tyckte att det var hur gott som helst.

Vi hittade en nyhet på chipshyllan på Hemköp idag:

De smakade... Precis som man tänker sig att de ska smaka faktiskt. Som paprika-chips som finns utomlands ungefär, fast lite mildare. Jag ger dem 3,5 av 5. Minus för att de är oräfflade och inte går att dippa. Och jag fick utslag på kinderna såklart. Tänk om det faktiskt är CHIPS som ger mig utslag? Då säger jag upp mig tror jag. Ett liv utan chips är ju inte ett liv.

Vi har haft besök av Jimmys mamma och lillasyster i helgen. Alla var ungefär lika trötta så efter några timmar på stan slutade det med tacos och popcorn framför Wild Kidz. Jag gillar Wild Kidz. De säger roliga saker som: "Jag känner mig liksom lite stolt när jag får visa min bunker för Måns Zelmerlöw." Jag skulle gärna visa min bunker för... Eric Saade till exempel. Han kan få lära mig dansen till Manboy i våran dusch. Hör av dig bara Eric så fixar vi det. Anytime, anytime.

Nu ska jag se sista avsnitt av Greek för den här säsongen. Jag har skjutit upp det hur länge som helst för livet blir liksom lite tråkigare utan Greek. Men nu har ju de helt nya avsnitten av Glee kommit, så nu känner jag att jag klarar av det. Sen blir det sova. Klockan ringer 5.45 imorgon och sen bär det av till Partille igen.

MGMT - Congratulations

Idag har jag invigt pastatallrikarna jag fick i födelsedagspresent. Pastatallrikar kan ju tyckas vara ganska onödigt, men det tycker inte jag. Jag tycker att pastatallrikar är flott. Speciellt när man äter pasta med någon sås som vi gjorde idag. Jag tror jag ska laga pasta med sås i en månads tid nu bara för att det är så fint med pastatallrikarna.

Det där var inte dumt alls det. I kväll har jag mest varit trött och legat i soffan och halvsovit. Nu ska jag dock lägga mig i sängen och helsova. Jag ska upp och jobba imorgon bitti och sen kommer Jimmys pappa med våran nya kamera. Så från och med imorgon kan jag inte längre skylla mina dåliga bilder på kameran utan måste erkänna att jag är en dålig fotograf. Haha. Förresten. Kan ingen lära Finland att spela hockey?

Polarbear - To Touch The Red Brick (From Held On The Tip Of Fingers)

I morse vaknade jag av att telefonen ringde och ett dagis ringde och ville att jag skulle komma dit och jobba. Så det blev snabbt iväg och väl hemkommen var jag jättehungrig och att gå och handla på tom mage fungerar liksom inte. Så idag fick det bli Pasta Carbonara. Ingredienserna finns hemma, det går snabbt och är förbaskat gott.
Pasta Carbonara alltså. Vilken livräddare. Nu kan vi gå och handla med glatt humör.

Egentligen skulle jag ha gått och skrivit in mig på arbetsförmedlingen idag. Men att få jobba istället känns ju väldigt bra. Dessutom får jag komma tillbaka och jobba imorgon igen. Det är fint det. Bra mycket roligare än att sitta på en arbetsförmedling i 3 timmar och vänta bara för att få säga sitt namn och personnummer och få en lapp där det står att man ska träffa sin handledare igen om några veckor. Då jobbar jag hellre. När man får chansen liksom.

Json - Oh Lord

Jag ska alldeles strax sätta igång med dagens pluggande, det går inte så bra det där med att gå upp samtidigt som Jimmy. Varken igår eller idag. Jag brukar säga att en superkraft jag skulle vilja besitta är att vara morgonpigg, för i mina ögon är det faktiskt en superkraft. Jag förstår inte folk som kan vakna av sig själva vid halv åtta och vara pigga och gå upp fastän de är lediga. Jag borde kanske sitta och plugga om nätterna istället för det är ju då jag är som piggast.

Nåja. Nu blir det en liten titt på gårdagens middag som bestod av pasta med en god sås:

Nu måste jag skriva lite hemtenta. Tänk om det gick lika lätt som att blogga, då hade ju hemtentan varit klar på en halvtimme ungefär. Nåja. Allt kan ju inte gå lätt här i livet. Är det förresten jag som börjar bli gammal eller har det inte gått lite väl långt när man kan attenda någons begravning som ett event på facebook? Vem är det ens som kommer på att den ska göra en persons begravning till ett event? Ibland förstår jag mig verkligen inte på dagens samhälle.

Maskinen - Maskinen För Alltid

(för att jag är hip-hop'are i smyg när inte jimmy är hemma.)

Nu har jag ganska precis kommit hem från ännu ett finkulturellt evenemang. Jag har varit kulturell så att det räcker ett år framåt nu tror jag. Teater i fredags, musikcafé i lördags och så ännu mer teater idag. Nu får det bli lite mer fulkultur istället. Eller så kanske jag tog igen det i eftermiddags när jag tittade på de senaste OTH och GG? Kanske. Nej. Nu var det mat vi skulle prata om. Dagens middag var bra för den gjorde sig helt själv i ugnen nästan medans jag satt och slötittade på serier på datorn. Helt perfekt.

Jag antar att jag inte ens behöver berätta att Jimmy gillade allt utom broccolin. Att den var vegetarisk gnällde han inte över däremot. Han kanske har gett upp. Jag älskade broccolin. Mm. Broccoli. Tänk att det gick 21 år av mitt liv innan jag lärde mig tycka om det. Jag har så mycket broccoli-ätande att ta igen ju!

Yes. Som sagt var jag på teater under kvällen. En engelskspråkig sådan. Stones In His Pockets hette den. Frida var ljudtekniker så det var därför vi var och tittade. Det var två killar som spelade alla rollerna, tjej som kille, ung som gammal. Puh. Det skulle jag aldrig klara av. Den utspelade sig på Irland så det var massa bra irländsk musik också. Irländska är också en sån där konstig dialekt som man tar efter på två sekunder. 4-5 dagar tog det för mig innan jag började me istället för my, wee istället för little och typ schuuul istället för school. Jag ska nog börja med det igen. Och Ai istället för Yes. Det är ju det bästa. Aaaaii.

Nu ska jag sova. Eller nej. Jag ska titta på teve för jag är ledig imorgon Jimmy ska upp tidigt. Man ska behandla andra som man vill bli behandlad själv. Och av vad jag märkt sen vi flyttade till den här lägenheten så är det så Jimmy vill bli behandlad. Eftersom jag råkar vara världens bästa flickvän så gör ju jag som Jimmy vill. Så det blir teven inatt alltså. Fram till klockan två sådär. Det känns lite lagom.

AA Bondy - Mightiest Of Guns

Åååh. Ska man vara såhär trött redan? Det är ju nästan fånigt. Men okej då. Jag orkar inte kämpa emot. Jag ska bara skriva klart det här, sen blir det jamisen och sängen. Jamisen är ett sånt där perfekt ord man kan använda för att störa Jimmy. Ungefär som att säga: "Heeeeej fluffe!" varje gång han kommer in i rummet. Jag älskar att allt jag gör gör jag för att irritera Jimmy. Det känns fint att ha funnit sitt livskall.

Nu var det inte mitt livskall jag skulle delge med detta inlägg utan dagens lilla middag. Som var så mycket middag att jag faktiskt inte orkade äta någon aniskam till Bonde Söker Fru. Jag är fortfarande proppmätt. Det blev någon slags Pasta Carbonara. Det är tydligen viktigt att man inte säger att det är äkta carbonara för då kan man få massor av duktiga matvetare på halsen.

Ska jag vara riktigt ärlig har jag ingen aning om hur mycket ost jag hade i för jag råkade tappa i all den rivna osten i såsblandningen. Sen fick jag försöka rädda det som inte blivit blött. Men men. Det blev gott åtminstone så jag skulle nog vilja säga att jag hade exakt så mycket ost som jag ville ha.

Nu vill jag sova. Så det ska jag göra också. Det ska bli skönt det. Jag behöver nog några extra timmars sömn, det har blivit lite ont om sånt på sistone.

Beverley Knight - Turned To Stone