Perfekta Prinsessan Pernilla

Jag var ju som jag nämnt tidigare ansvarig för efterrätten på nyårsmiddagen. Eftersom jag gillar att leva lite farligt så gjorde jag någonting jag aldrig testat förut. Och ja, det är ungefär såpass farligt jag gillar att leva. Att testa nya efterrätter. Oftast räcker det ju faktiskt att titta på ingredienslistan för att räkna ut om någonting är gott eller ej, och det här verkade gott på receptet och var väldigt gott i praktiken också. Ni får ursäkta bildkvalitén, att ta fina bilder är ingenting man tänker på när klockan närmar sig två på natten och man druckit några glas vin...

"Det smakar romerska bågar!" Var den allmänna kommentaren. Vill du ha en lite vuxnare smak så går det bra att använda mörk choklad med apelsinsmak. Det hade jag kanske föredragit men vi hittade faktiskt ingen sådan på hela affären konstigt nog. Inte ens bland den fulaste fulchokladen. Nåja. Det här var också enormt gott, så det var nog ingen större förlust.

Nu är jag mumsigt mätt på potatisgratäng och entrecôte med chilismör och tänker nog fortsätta med att bara göra ingenting resten av kvällen också. Fina grejer det där med att göra ingenting. Speciellt när man vet att man egentligen borde plocka undan julsakerna. Eller borde man det? Ska man inte det på torsdag eller fredag om man är traditionsenlig? Eller hur är det? Mamma, HJÄLP!

Interpol - Always Malaise (The Man I Am)

Igår tvingade jag Jimmy att ägna lite tid åt sin fru. Eller rättare sagt så tvingade jag honom redan i söndags då jag bestämde att vi skulle se på film och göra någonting tillsammans på måndagen. Stackars Jimmy. Han vill ju mest sitta framför sin dator och döda zombies eller titta på zombies i filmer och serier. Störtlöjligt. För att göra Jimmy på lite gladare humör över att han tvingades umgås med mig fjäskade jag till det med att bjuda på efterrätt.

Idag har jag en bråkig dator, en bråkig blogg och ett himla bråkigt humör. Det bråkiga humöret kom först, det vaknade jag med i morse. Nej, det där är inte riktigt sant för jag gick faktiskt och la mig med det redan igår kväll. Jag skyller på fotbollen. Förstöra en lördagkväll med fotboll. Inte så konstigt att jag hatar den där jävla Zlatan, han förstör ju så många stunder för en hela jävla tiden. Varför ska jag sitta och bry mig om när Zlatan spelar fotboll? Det är ju inte som att Zlatan sitter och läser min blogg direkt.

Men de som läser min blogg gör ju inte det för att läsa om Zlatan, det förstår jag ju. Så nu ska jag sluta skriva om Zlatan. Nu ska jag berätta om vad jag bjöd på i fredags, förutom drinkar och förrätter. Till huvudrätt blev det en gammal goding, nämligen Quorn Italiano med rostad potatis, fast en helt vegetarisk variant med grönsaksfond istället för kycklingfond. Och till efterrätt blev det någonting nytt och spännande som såg ut såhär:

Enkelt och fräscht. I originalreceptet är det rostade pinjenötter, men jag tog solroskärnor istället eftersom jag är rädd om Evelina. Det funkade precis lika bra vill jag lova. Eller vad vet jag, jag har ju aldrig testat den här efterrätten förut så jag vet ju bara att det funkar med solroskärnor. Hursomhelst, gott var det. Alldeles lagom efter den lite tyngre huvudrätten.

Nu hoppas jag att min blogg och min dator bråkat färdig för idag. Själv ska jag sätta mig och dricka lite te och försöka få mitt humör att sluta vara så bråkigt också. Förhoppningsvis är det lite dålig söndagsteve som kan roa mig och få mig på bättre tankar.

The Piney Gir Country Roadshow - Pray I Never Wake To Tell

(jag tror att jag har en inneboende cowboy i mig för jag tyckte att hela det här albumet var himla fint. eller ja, jag vet ju att jag har en inneboende cowboy i mig. jag har alltid varit onaturligt road av att dansa squaredance och på gymnasiet brukade jag springa runt i korridorerna med en knallpulverpistol och cowboyhatt och... ja. jag vet inte. jag hade mycket konstigt för mig på gymnasiet. som att leva ut min inneboende cowboy.)

Efter några veckor med himla massa tårta kände jag för en lite enklare efterrätt. Så idag innan jag slängde ihop middagen så la jag några nektariner i marinad och så blev det såhär fint:

Lätt som en plätt och fräscht och gott. Alldeles lagom att sitta och mumsa på framför Idol. Som varvades med Sommarpratarna på Svt1. För där var ju Paolo med! Vi gillar ju Paolo. Åtminstone jag. Jimmy har bestämt att när vi får våra nya tv-kanaler så han företräde till teven när Leksand spelar. Jag ska nog bestämma att jag har företräde till teven när Paolo är med i något tv-program. Nu ska jag sluta tjata om Paolo och gå och borsta tänderna istället.

Timber Timbre - Magic Arrow

Ursäkta min frånvaro. Jag tror att jag är på väg in i den där berömda väggen. Eller åtminstone börjar bli lite vidbränd i kanterna. Det enda jag vill göra är att sova, jag skulle kunna somna här och nu. Så igår orkade jag faktiskt inte engagera mig i min blogg. Egentligen orkar jag nog inte engagera mig i den i dag heller, men någonting måste man ju roa sig med medans potatisen kokar. Bara att skala potatis kändes som ett jätteprojekt. Men. Nu är det bara imorgon kvar, sen på måndag går jag tillbaka till mina vanliga arbetsuppgifter och arbetstider och kommer förhoppningsvis vara lite piggare.

De senaste två veckorna har jag nämligen varit med och storstädat på alla förskolorna inom området där jag jobbar. Vi är 3 stycken, varav endast 2 stycken får bära tunga saker. Jag är tyvärr en av dem två. 8 timmar om dagen har jag alltså ägnat åt att skrubba väggar med trasor uppifrån och ner, stå på stegar och dammsuga i lampor och köra enormt tunga skurmaskiner och våtdammsugare. Just det, innan vi kan köra skurmaskinerna så ska alla rum tömmas helt på möbler också. Idag har jag burit 3 stycken soffor, 8 st enorma matbord, ca 40 stolar, 8 bokhyllor osv. Och det gör vi varje dag, för varje dag är det nya rum som ska tömmas för att sedan möbleras igen när golvet skurats. Sen kommer jag på mig själv på väg hem från jobbet, när jag knappt kan stå på benen för jag är så trött, med att tänka att jag måste motionera för jag har inte motionerat sen i söndags. Ehm. Nej. Inte alls. Inte alls.

Fast nu skulle jag faktiskt inte sitta här och beklaga mig över min trötthet, det känns som att ni fattat nu att jag är trött, jag har ju tjatat om det i nååååågra blogginlägg. Jag skulle visa vad det var jag bakade när jag satte igång mitt 5-timmarsprojekt. Det var inte så ansträngande som det lät, eftersom det mest var väntan och det var väl värt sin väntan vill jag lova. Här är det:


Mmm. Vad gott! Tyvärr fick min ljusa och mörka chokladmousse samma färg så det syns inte riktigt att det är 3 olika sorters mousse, men det är det! Och den mörka och lite mer vuxna med whiskeysmaken sitter så fint emot den väldigt söta vita chokladmoussen med sin lilla touch av lime. Gör inte misstaget att ta en för stor bit bara, speciellt inte om ni är som jag inte förstår att man inte måste äta upp allt på tallriken. Lite lätt illamående, då 3 olika sorters mousse kan bli lite mycket. Men nu har jag lärt mig, en liten bit ska det vara. Mmm. Mousse.

Nu måste jag fortsätta med maten. Fast jag helst vill lägga mig i sängen och sova i några dagar. Men imorgon förväntar jag mig fredagspepp. Både av mig själv och av er!

John Grant - Queen Of Denmark

(lyssna på hela albumet med samma namn vetja. riktigt bra grejer är det. jag gillar't!)

Aaaaaj. Jag har bränt sönder min rygg. Typ. Det gör till och med ont att ha kläder på sig. På grund av en sån där typisk Eve & Nillan-grej. Som att tro att solen inte tar någonting alls bara för att det fläktar lite så man inte känner den. Borde vi inte vara såpass gamla nu att vi förstår bättre? Man tycker ju det. Det tycker man.

Igår packade jag den lilla picknickväskan, drog på mig bikinin och så mötte jag upp Evelina och åkte till Hovåsbadet. Hur fint som helst var det. Det är så roligt att jag fram tills typ förra veckan trott att Askim är ett slumområde. Men det LÅTER ju liksom inte fint. Askim. Aschim uttalas det, änna! Men nu var vi i alla fall i Hovås och badet där var finfint. Vi hittade värsta perfekta stället där bland klipporna så det var lite för skönt att sitta där, det kändes som att man satt i solstolar och så fläktade det så bra. Så svalkade man av sig i havet emellanåt. Fina grejer. Tills jag kom hem igår kväll och började känna hur mycket jag bränt mig. Aj aj aj.

Eftersom det var lördag igår kändes det som en väldigt bra dag för efterrätt också. En somrig sådan blev det.

Somrigt och galet gott. Jag tror att Jimmy åt upp sin på en halv minut ungefär. För mig tog det säkert åtminstone en minut. Kanske till och med en och en halv. Vilket kan bero på att jag höll på att ta massa kort på min innan jag började äta på den. Men det är ju en annan historia.

Idag har det varit latsöndag och rädsla för de galna fiskmåsarna här utanför. De attackerar nu för deras ungar har börjar ta sig ur boet. Skitläskiga. Och imorgon är det måndag igen och jag skulle vilja ha helg i 34 år till. Tur att det bara är en vecka kvar till semester! Eller sommarlov kanske det heter när det är obetalt. Jag säger semester i alla fall. Och nu har jag till och med semesterplaner. Finfint.

LCD Soundsystem - I Can Change

Igår hade var Jolin och Evelina här på lite middagsbjudning. Som vanligt glömde jag att fotografera nästan allting jag bjöd på. Men jag kom ihåg att ta kort på efterrätten i alla fall. Efterrätt är ju den viktigaste rätten på en middag så det var ju bra gjort av mig. Det här bjöd jag på:

Den här efterrätten smakar nästan som en mojito. Galet god och väldigt fräsch. Alldeles lagom efterrätt som man inte blir sådär tokmätt av. Dessutom är den bra för att man kan förbereda den innan så kan den bara stå i kylen och marineras medans man äter själva middagen.

Efter maten drack vi vin och cider och sen gjorde jag en Jimmy. Ja, fast Jimmy var också med och gjorde en Jimmy. Satte oss på bussen in till stan, klev av vid Grönsakstorget och tog bussen hem igen 6 minuter senare. En väldigt nödvändig bussresa. Evelina pratade innan jul om att hon skulle ha som nyårslöfte att hon skulle komma ut på krogen mer, vi är nämligen väldigt bra på att bli kvar på förfesten. Jag tror jag ska sno det löftet av Evelina faktiskt. Jag är helt hopplös på det där. Nåja. Det är ju ekonomiskt i alla fall. Det är ju bra nu när jag är arbetssökande och snart luspank. Phö.

Sharon Jones & The Dap Kings - My Man Is A Mean Man

Zablagione är ett roligt ord. Någon gång ska jag ta reda på hur det uttalas också. Idag åt vi det till efterätt. Ja, inte bara det förstås det hade ju varit lite väl. Jag gjorde en fruktsallad med vindruvor, jordgubbar, nektariner, kiwi (KIRI, som Pippen säger) och päron och sen hade vi limezablagione på fruktsalladen. Såhär fint var det:

Mmm. Det var gott. Fast man knappt ser såsen på bilden. Jag hade nog kunnat låta den tjocka på sig lite till. Men det får bli nästa gång, idag hade jag bråttom för att Idol började. Tur att man prioriterar så bra. Nu ska jag fortsätta med att försöka packa. Vi ska dela resväska. Vems dumma idé var det? En resväska? Så himla dumt. Nåja. Det ska nog gå bra. Det är mest smink och smycken och sånt som jag hatar att packa för jag packar alltid ner sånt jag inte vill använda och det jag vill använda ligger kvar hemma. Det slår aldrig fel! Så nu ska jag packa ner det som jag inte vill använda när jag packar. Eller nåt.

Trevlig helg om vi inte hörs något mer!