Perfekta Prinsessan Pernilla

Jag är inte så himla jättenördig när det kommer till det där med att laga allt från grunden, jag är inte heller fullkornspetig, über-ekologisk eller livrädd för e-nummer. Jag står inte och saftar och syltar halva hösten på bär jag själv varit ute i skogen och plockat (kanske mest för att jag inte är så förtjust i vare sig saft eller sylt), jag gör inte min egen müsli och jag står inte och blandar till mina egna kryddblandningar. Jag tycker helt enkelt mest om mat som är god, och vissa saker går ju faktiskt inte att köpa färdiga och tro att det ska vara gott. Hamburgare är en sån sak. Det finns inga ursäkter till att köpa de där vidriga frysta skosulorna som finns i 24-pack i frysdisken, det borde vara förbjudet att tvinga folk att äta dem.

Det här har jag skrivit ganska många gånger förr, men jag upprepar det igen för det finns fortfarande folk som påstår att det är "så smidigt att ha i frysen och bara ta fram och steka på". Att laga äcklig mat för att det är smidigt, det är verkligen inte okej. En annan sak som är smidig är att ta fram en förpackning köttfärs ur frysen innan man åker till jobbet på morgonen, ställa den i kylen och sen när man kommer hem slänga ner en äggula och lite kryddor i den färsen och forma den till hamburgare. Det tar högst 10 minuter, om du är reumatiker och har lite svårt för att forma saker med händerna. Annars tar det 5 minuter. Idag gjorde jag mina hamburgare såhär:

Gör nu dessa istället nästa gång du står där och tänker tvinga i någon stackars sambo/kompis/unge de där frysta hemska sakerna. Ja, du blir kanske lite smutsigare om händerna än vad du skulle blivit om du valt de frysta, men det kommer du att tycka är värt det när du jämför dem smakmässigt. Det blev riktigt gott och saftigt med lite saltgurka i hamburgaren, till och med Jimmy som inte gillar saltgurka tyckte om det. Vill du ha det ännu godare serverar du hamburgaren i ciabatta istället för i hamburgerbröd, men idag fick det duga med hamburgerbröd för det var det som fanns.

Idag fick jag den där frågan som man bara älskar att få på mitt jobb: "Fröken, hur blir det en bebis i magen egentligen?!" Puh. Det är lika stressande varje gång tycker jag. För jag har ju ingen aning! Och det vill man ju inte erkänna för en 5-åring. Hrmhrm. Jag lyckades styra in samtalet på ett annat ämne, det är ju bättre att någon som vet svarar på den frågan... Nu ska jag slöa och slappa lite innan det är sovdags.

Kindness - Swingin Party