Perfekta Prinsessan Pernilla

I fredags tvingade jag med mig Jimmy till Liseberg för att titta på Joel Alme. Det gjorde jag bannemej väldigt rätt i om jag får säga det själv. För Liseberg var väldigt folktomt och Joel spelade på Taubescenen vilket gjorde att man för en gångs skull kunde se artisten som man var där för att se. Jag är ju lite kär i Joel Alme, det gör inte så mycket att han inte stormtrivs med att stå på en scen utan tvärsom verkar ganska nervös. Det är liksom han röst och den finstämda musiken som gör det. Det är sådär så när jag lyssnar på en låt gör det så ont så det känns som att hjärtat är på väg att brista och jag får lov att påminna mig själv om att jag inte är 17 år och olyckligt kär i nåt pucko. Så låter Joel Alme, som något du vill lyssna på när det är riktigt höstruskigt ute och du vill dricka te och ha tända ljus överallt. Som något du vill lyssna på den här sommaren alltså.

Joel Alme - Lucky Eyes

(för det är min favoritlåt av Joel Alme just för tillfället.)