Perfekta Prinsessan Pernilla

Och fiskmåsarna skriker som galningar. Jag vet inte vad som flugit (ordvits!!) i dem de senaste dagarna, borde inte de vara nere vid havet och gapa och inte här? De kanske blivit förvirrade av sommartid och Earth Hour och allt annat.

I fredags var det fest hos Evelina, det fanns 2 sorters chips och oompa loompa-dance. Kan det bli bättre? Till och med Jimmy dansade. Och säkert tyckte han att det var roligt också. Vem tycker inte att det är roligt med oompa loompa-dance liksom? Få dansa till trevliga små stycken ur Charlie & The Chocolate Factory med en liten oompa loompa som instruktör. Det är ju ultimat. Jimmy och DJ sprang mest fram och tillbaka mellan Sticky Fingers och Evelinas place, och när alla andra försvann blev jag och Evelina kvar. Vi är dåliga på att komma ut som sagt. Vi tycker det är viktigare att kolla på Potter Puppet Pals, som vi också skulle förklara för dem andra med hjälp av handrörelser och sång istället för att bara visa upp det på Youtube. Ehm. Nej, jag vet inte heller hur vi tänker ibland...

Igår kom Jimmys mamma och hennes sambo på besök så då var vi på Olles (O'Learys that is för er som inte är från landets norra delar) och åt mat och tittade på fotboll. Jag gillar mat, och jag gav faktiskt fotbollen en helt ärlig chans och tittade på heela matchen. 90 jävla minuter utan ett enda mål. Hur orkar folk titta på fotboll? Det händer ju INGENTING! Det enda som hände var att nummer 7 i det röda laget låg på marken hela tiden och hade ont. För att han fick en fotboll på sig, när han spelar fotboll. Mmm. Konstig det där.

Jag läste ett jättebra citat i Q en gång när de hade en intervju med någon gammal brittisk fotbollsspelare som var jättestor på kanske 70-talet, så frågade de honom vad han tyckte var den största skillnaden mellan fotboll nu och då och då sa han: "Ja, på min tid ville man ju absolut inte visa att man fick ont någonstans för man skulle vara så manlig så även om man hade jätteont så fortsatte man spela utan att röra en min, nu slänger spelarna sig på marken så fort någon snuddar vid dem..." Det är verkligen sant. För lite fokus på spelet och bara massa fula tricks hela tiden. Nej, tacka vet jag hockey. Där är det lite smärta och jävlar anamma. Men jag borde ju få en present för att jag för kanske andra gången i mitt liv orkade kolla på en hel match... Jiiiiimmyyyyyy....

När vi sedan skulle gå hem hade personalen i garderoben tappat bort min kofta. Och tyckte att jag skulle vänta tills de hade jobbat klart så skulle de leta rätt på den sen. Klockan var då 12, de ville att jag skulle vänta till 3. Helt sjukt otrevliga var de, nonchalanta och ohjälpsamma. "Flytta på dig, du står i vägen, jag måste jobba!" Ja, och jag måste gå hem så ge mig min kofta som jag betalat för att ni ska ta hand om. De får faktiskt inte ta betalt för garderoben om de inte tar på sig att de ansvarar för ens saker, det är olagligt. (Jag hade ju inte MVG i rättskunskap för intet liksom.) Bredvid mig stod en annan tjej vars jacka de tappat bort, och hon fick samma otrevliga bemötande hon också. Men eftersom jag är så himla bra, och hörde hennes beskrivning av sin jacka och sjal så hittade ju jag hennes jacka hängandes ute vid vakten så efter många om och men fick hon sin jacka. Och då var det en kille i garderoben som ialla fall försökte hitta min kofta eftersom jag hjälpt till att hitta den andra tjejens jacka. Kan ni gissa vart min kofta var? Jo, den hängde på samma galge som den andra tjejens försvunna jacka. Så de hade alltså hängt ihop våra saker, och sen tappat bort dem. Nice. Nej. Det var då sista gången jag går till O'Learys. Hmpf.

Jag ska nog skriva en arg insändare till tidningen också. Passa på samtidigt som jag skriver en arg lapp och sätter i våran trappuppgång då den alltid stinker rök på helgerna. Men det får jag inte för Jimmy, det struntar jag i. Jag ska bli en arg tant som skriver lappar och insändare. Länge leve bittra tanter! Jag älskar faktiskt bittra tanter. Eller bittra människor överlag. Synd att alla, inklusive jag själv, är så himla lyckliga nuförtiden. Det tar liksom udden av bitterheten.

Nu ska jag äta någonting. Just det, jag är med och tävlar hos Nadja om en liten muffinsmix och andra gulliga saker som man har nytta av när man bakar. Och min kamera har flyttat till Evelina i några dagar så det kommer bli lite ont om mat här på bloggen, men jag ska göra mitt bästa. Det finns ju mobilkamera har jag hört. Min är full med bilder på min bästa kompis Märta från alla våra olika äventyr. Till exempel när vi klädde oss fina, hade likadana röda stövlar, paraply och gick på finpromenad i Sågmyra förra våren och åt jordgubbar i solen. Det var en fin dag. Jag saknar Märta.

Aimee Mann - Save Me