Jag förlorar alla mina vänner...

Jag är på ledset humör. Det är en ledsen liten Liten ni ser som aldrig kommer att bli glad mer. Jag vet inte ens vad det är för fel, jag känner bara för att sätta mig och gråta ut i ett hörn. Samtidigt som jag har ingen aning om vad jag är ledsen över. Det är inte bara det att jag har ångest för att jag är fattigare än en kyrkråtta och inte ens kommer att ha råd med mat nästa månad, sånt blir jag inte ledsen över utan mer arg och irriterad. Nu är jag mer ledsen som att jag är alldeles tom.

Jag är nog shoppingberoende. Jag har inte köpt mig ett enda nytt klädesplagg/accessoar/par skor sen i juli och nu känner jag mig som världens slo som går runt i samma kläder jämt och ständigt. Slo är dalmål för lodis. Man blir nog lite påverkad av alla andra i stan också, alla är ju sjukligt uppklädda här jämt. Går man på stan i Falun känner man sig ju oftast som Miss Universum eller nåt för att man är mycket snyggare än alla andra, men i Göteborg känner jag mig som en förvirrad lantis som haft samma mjukisbyxor i en vecka. Och jag äger inte ens ett par mjukisar så jag vet inte alls hur det går ihop faktiskt.

Jag ska bli gatumusikant. Jag kan faktiskt hela två låtar på gitarren och ännu fler på trumpeten, jag kan säkert tjäna åtminstone en hundring. Då har jag råd med alkohol tills helgen. Alkohol är ju vettigt att slösa pengar på. Nej. Nu gråter jag. Jag ska nog spela gitarr för mig själv, det brukar göra mig glad. Dessutom tror jag att jag kommer att få Jimmy att ta livet av sig om jag fortsätter att prata med honom på msn. Jag känner mig som Marwin i Liftarens Guide Till Galaxen. Så deprimerande att jag får folk att ta självmord.

Nu fick jag mail från min fröken också. Hejhej, du ligger femtiotvå veckor efter med skolarbetet står det nog i mailet. Ja, det gör jag och jag bryyyyyyyr mig inte svarar jag då. Inte. Jag hittar nog på en bra ursäkt till varför jag gör det ska ni se.

Blääää, jag saknar min kusin. Han var bäst på att vara bitter. Fast det får man väl inte säga, du kan ju inte sakna honom det var ju faktiskt snart sex år sen han dog. Nej. Det går ju bara inte. Nu är jag nog bara ledsen över allting som finns i största allmänhet. Nu ska jag gråta ut. Och spela gitarr. Var är min stämmare?

MGMT - Pieces Of What

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0