Där människor är som du och jag.

Här sitter jag, alldeles ensam hemma en lördagkväll. Nej, alldeles ensam är jag faktiskt inte. Victoria är fortfarande hemma, men ska strax gå. Victoria är våran nya inneboende, det är en lång historia som jag inte tänker dra här. Men hemma är hon åtminstone, i kanske 5 minuter till. Så går det när man har några få hundralappar kvar och inte ens vet hur man ska kunna betala nästa hyra. Då får man sitta ensam hemma en lördagskväll.

Evelina tycker att jag ska svälja min stolthet och ringa mina föräldrar snart och berätta för dem att jag inte har råd med mat ens. Jag tycker att det kan vänta några... Veckor till. No way att jag tänker ge dem chansen att kasta i mitt ansikte hur dum jag är som flyttar ifrån uuuundeeerbaaaraaaa Falu Kommun utan att ens ha ett jobb. De ska ju faktiskt komma och hälsa på om två veckor, då kan de försörja mig lite. Två veckor utan mat klarar man väl? Titta på barnen i Afrika!

Shit. Ja. Jag borde verkligen svälja min stolthet. Det här är inte roligt någonstans. Fast hellre pank i Göteborg än miljonär i Falun faktiskt. Där finns det ju ändå ingenting roligt att göra med pengarna, shoppa fula kläder på Gina Tricot och betala dyra inträden på Harry's är inte riktigt min tekopp. Men det vet ni väl redan vid det här laget. Nu ska jag titta på lördagsteve. Det är den... Sämsta tevekvällen. Det är som en brittisk tevekväll. Blimey.

Emmy The Great - We Almost Had A Baby

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0