Behöver lite kärlek från fel sort.

Kvällen igår blev inte riktigt så farlig som jag befarade från början, även om det inte var speciellt långt ifrån. Vi kom faktiskt hem redan 10 över 4 och hade inte med oss någon glassgubbe, däremot gick Evelina loss på min Svampbob Fyrkant-smörgåsgrill och jag lekte med brödrosten. Jag har dessutom lyckats slänga min fjärrkontroll i golvet så att den är i tusen bitar och vill inte fungera alls, men annars så...

Kvällen började i alla fall hemma hos oss, och det blev inte bara jag, Evelina och Jolin för David kom faktiskt också. Av någon anledning tyckte vi att Rednex var bäst av alla band i världen, utom David som föredrog E-type. Jolin kanske mest av allt föredrog Martin Timell och jag och Evelina kan av någon anledning gamla Hjalle&Heavy-låtar utantill. Det är ju inget man skriver i sitt CV direkt. "Titta upp, titta ner, var är Lasse Kronér?" Nej, det är inte mycket att skryta med.

Sen hamnade vi på Pustervik där alla av någon anledning såg ut att vara Blast From the Past. Hela gänget från Deer Hunter var där och en kille i Star Wars tröja sprang upp och ner hela tiden och blev hela tiden mer och mer besviken för att de inte spelade E-type. Det var åtminstone Davids version av varför alla som kom ner såg så ledsna ut, jag trodde däremot att det var killen som var så lycklig när de spelade You Can Call Me Al som skrämde alla däruppe med sin överenergiska dans. Dessutom var jag fruktansvärt trevlig mot en kille som kom fram och började prata med oss när jag utbrast: "Jag vet inte om det är din dialekt eller din keps men jag kan fan inte ta dig på allvar!" Han pratade värmländska, Jocke! Riktigt rejäl sådan!

Det var efteråt när vi sagt hejdå till Jolin och skulle åka hemåt som det spårade ur på riktigt. David var fortfarande upprörd över det där med E-type, och dessutom såg alla på Vasagrillen så ledsna och uttråkade ut med sina hamburgare så vi ville bara muntra upp dem lite. Och vad muntrar upp mer än lite sång och lite dans? Det kanske var så att jag och Evelina misslyckades lite med vårat "Comin' up, comin' up!" med David gjorde en riktigt bra insats då han högt och tydligt sjöng refrängen på This Is The Way för alla som var därinne. Det var av någon anledning inte så uppskattat som vi trodde att det skulle bli, vare sig när vi sjöng E-type eller när vi tog Dr. Bombay, istället blev vi ombedda att gå ut. Tss. Här bjuder man på gratis underhållning och så är det såhär de tackar oss? Så vi fick traska hemåt i natten, David fick ta spårvagnen, men jag och Evelina fick gå hem.

Idag blir det bakisbuffé med Martina på Lydia's. Mmmm. Pizza. Mmm, nachochips. Mmm, vitlökssås. Mmm, majs. Ja, faktiskt. Uh, jag är svettig som en gnu. Jag ska duscha och så måste vi städa lite här i ungkarlslyan. Jimmy är kär i Evelina, men det är ju inte mer än rätt. Varför måste min granne alltid borra så tidigt på morgonen? Varför hatar grannen mig så? Jag vill ju bara sova. Eller ligga i min säng och titta på teve och inte behöva gå fram till teven och byta kanal. Stackars, stackars mig. LUCY STREET! Ja. Jag har tourettes.

The Smiths - Bigmouth Strikes Again

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0