Perfekta Prinsessan Pernilla

Fan. Just nu bara hatar jag mig själv och alla orden som stockar sig i halsen. Jag vet inte vad jag ska säga. Allting känns ändå bara som att det är falskt och bedrägeri. Fastän det inte är det. Men ibland när folk förväntar sig något av en så blir det också så, vare sig man vill det eller ej. Jag kan ju inte förklara det så att någon förstår. Jag vet att jag borde vara glad nu. Och det är jag också. 98% av tiden är jag världens lyckligaste. Men det finns fortfarande saker som gör ont. Det är fortfarande så svårt att förstå allting som hänt. Det är fortfarande svårt att lita på någon. Det är fortfarande svårt att inse att det inte var mitt fel. Det är fortfarande frågor som snurrar runt i mitt huvud. Jag har fortfarande ärr kvar. Men det går inte att förklara. För jag ska vara glad nu. Jag ska ha glömt allting nu. Släppt allting. Och att försöka förklara att det som gjorde, och fortfarande gör, mest ont inte var det han gjorde utan vännernas svek. Inte bara en gång, utan två. Men det har jag ju glömt nu som sagt. Alla lögner, alla hårda ord, alla bortförklaringar och ursäkterna som aldrig kom. Allt det har jag glömt nu. 98% av tiden det vill säga, och om jag ens yppar något de övriga 2% så ska jag bara glömma det också. Det är glömt nu. Det var ju trots allt förra året.

Jacob Hellman - Tårarna