Perfekta Prinsessan Pernilla

Jag tror jag har pussats för mycket i påsk, det är därför jag sitter här med halsont och feber just nu. Snorig som en liten snorunge också. Fast det har jag förstås varit sen jag var sjuk sist, vilket känns som det var alldeles nyss. Jag hoppas det blir bättre tills imorgon i alla fall, jag har inte riktigt råd att vara sjuk just nu.

Nåja. Påskhelgen var bra i alla fall. Kollektivkväll i fredags som började med att jag och Johnen skulle åka och köpa pizza. Då alla pizzerior i närheten var stängda fick vi dock lov att ändra planerna och åka in till stan och köpa pizzan istället. Men det var förstås bra för då kunde vi svänga förbi och hämta Des på vägen och så fick Jenny åka lite bil också. Det tror jag att hon tyckte var jätteroligt. Johnen kör tydligen som en galning. Jag vet inte, jag är van med att åka med folk som kör som galningar så jag bryr mig inte ens längre.

Resten av kvällen förflöt som det brukar vara med kollektivet. Des ville se på Let's Dance, hon hejade på två par. Av tre. Jag röstade 300 gånger på Karl-Petter bara för att jävlas med Desireé. Inte. Men jag hade kunnat göra det om jag hade orkat sträcka mig efter telefonen. Eric berättade fylleanekdoter som vanligt. Däjjvid kläckte ur sig en bright kommentar angående Jennys jobb och Johnen blev förpassad till att ligga på golvet. Själv försökte jag mest få alla att äta upp den stenhårda kakan jag bakat. Haha. Insåg i efterhand att den blir jättegod och mjuk om man värmer den i micron några sekunder innan man serverar den. Men men.

Senare på kvällen dök en sjuk Jimmy upp. Han låg mest i sängen och var sjukling hela lördagen medan jag hängde tvätt, lagade mat och var hemmafru. Jimmy har kvalserie-mustasch. Mmm. Najs. Inte. Så varannan mening jag fått höra den här helgen är: "Ta på min mustasch! Jo, ta på min mustasch!" Följt av en och annan mustasch-våldtäkt. Det är rätt skönt att han åkt hem nu faktiskt. Haha. Mest för att han mobbar mig för att jag blev lite väl bitter på en blåmes utanför fönstret. Men den var ju så jävla dum i huvudet, det är väl inte mitt fel?

På lördagnatt vid ett-tiden får jag ett samtal från en full Johnen som varit på fest och inte orkar gå hem. Eller vågar. Det var tydligen kallt ute och mörkt och ensamt hemma då hans föräldrar är i Blekinge över påsk. Så istället skulle han sova hemma hos mig. Vilket han såklart fick, jag är ju inte den som är den. Helst av allt hade han nog velat ligga mellan mig och Jimmy men jag förpassade honom istället till soffan. Där fanns det i alla fall godis.

I söndags var det jag som vaknade med halsont och feber så då fick Jimmy vara hemmafru istället. Fast det får jag förstås inte skriva om i min blogg. Faktum är att jag inte får skriva blogg överhuvudtaget. Eller sitta vid datorn. Eller kolla på teve. Eller lyssna på musik. Jimmy ska skicka hotbrev till alla killkompisar jag har på Facebook. Dessutom ska han åka på Hultsfred bara för att skälla ut Howlin' Pelle. "Du ska ge fan i att skicka mail till min flickvän, okej?!" Däremot måste jag ställa upp om någon av Jimmys kompisar vill ligga med mig. Och det är väl klart att jag gör det, nymfoman som jag är!

Idag är jag fortfarande sjukling och har skickat hem Jimmy. Och hans mustasch. Jag försöker få honom att förstå att det är den som gör att Leksand förlorar hela tiden, men han tror mig inte. Bevisen är ju uppenbara: Jag har ingen mustasch och Färjestad gick till semifinal. Leksand har vunnit jättemycket hela allsvenskan, så fort Jimmy skaffar kvalserie-mustasch så börjar de förlora. Det värsta är att jag inte vet vad jag ska kunna hitta på som irriterar honom lika mycket som den där mustaschen irriterar mig. HJÄLP!

Nu ska jag gå och snörvla lite framför teven och dricka te. Shit, såhär ont i halsen har jag inte haft sen jag hade den där jävla halsbölden. Ouch. Cancer har jag också. Och förlossningsdepression. Kanske även en liten släng av hypokondri?

Maia Hirasawa - You And Me And Everyone We Know