Jag hjärta bitterhet.

Här sitter jag och är allmänt bitter över allting då jag går in för att läsa Martinas blogg och inser att... Jag är inte ensam om det. Jag älskar Martinas bitterhet nästan mer än jag älskar min egen. Jag tror att jag, Martina och Magnus Betnér skulle kunna ha väldigt givande samtal. Jag förstår mig faktiskt inte på människor som inte förstår hur härligt det är att vara bitter.

Fast det är förstås för att det är samma människor som nöjer sig med att gå på Harry's i Falun varje lördag. De är så jävla nöjda. Egentligen är jag mest avundsjuk förstås. För att jag vill så mycket mer. Tänk vad roligt de måste ha som är nöjda med det lilla. En gång i tiden var jag ju likadan. Fast då var jag förstås 19 och gick på vad som på den tiden hette Palatset. Efter ett halvår var det inte roligt längre. Och det är det jag menar. Hur kan de fortfarande vara nöjda med Harry's efter att ha gått dit varje helg i flera år? Det är det som skrämmer mig.

Förlåt. Nu ska jag sluta vara bitter över Falun. The story is old I know - but it goes on. Det började faktiskt med att jag var bitter över hockeykillar. Men min bitterhet över Falun kommer nog ursprungligen från en bitterhet gentemot hockeykillar. Den förstärktes sedan när jag insåg att alla tjejer i Falun verkligen är horor och att alla killar är otrogna svin. Men nej. Nu är jag inte bitter längre. Inte jag inte. Bara lite i smyg ibland. Men det är väl inte mitt fel att det finns så jävla mycket idioter därute? Nej. Exakt.

Sheryl Crow - I Shall Believe

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0