På en pytteliten bostadsyta!
Idag har jag hållt i världens minsta bebis. En 7 veckor gammal liten, liten en. För tidigt född var han också, vilket såklart gjorde honom ännu mindre. Huvudet var ungefär som min knytnäve. Jag har aldrig sett nåt så litet förut, jag var i chock! Jag som brukar tycka att 1-åringarna på dagis är små, men de är ju jättar i jämförelse med den där lilla smörbyttan. Hur kan man vara så liten? Snacka om att man som mamma måste vara konstant orolig.
I natt drömde jag dessutom att jag var gravid. Bebisen skulle komma alldeles snart och jag hade precis upptäckt det. Jag fick världens panik för Jimmy vill ju inte ha barn på många år. Sen tänkte jag ett steg längre och insåg att om bebisen kommer vilken dag som helst så är det nog inte ens Jimmys bebis utan... Ja. Någon annans. Då fick jag ännu mer panik. Sen vaknade jag och fick lov att känna efter om jag inte var gravid på riktigt. Det är jag inte. Tror jag.
Det är bara för att jag träffade Yoshis mamma igår som det blev så mycket graviditets-tänk. Ja, det är ju alltså Yoshi som ska ha bebis. Inte hennes mamma. Men eftersom Yoshi bor i Norge så får jag prata med hennes mamma om Yoshis graviditet istället. Jag har nog inte riktigt fattat ännu att Yoshis graviditet kommer att leda till en bebis. Är vi vuxna nu alltså? Det är vi nog. Med Yoshis bebis och Maddyns bröllop så får jag nog helt enkelt bita i det sura äpplet och inse att vi faktiskt är vuxna. Jag vill också ha bebis och bröllop. (But don't tell Jimpan.)
Mando Diao - Amsterdam
I natt drömde jag dessutom att jag var gravid. Bebisen skulle komma alldeles snart och jag hade precis upptäckt det. Jag fick världens panik för Jimmy vill ju inte ha barn på många år. Sen tänkte jag ett steg längre och insåg att om bebisen kommer vilken dag som helst så är det nog inte ens Jimmys bebis utan... Ja. Någon annans. Då fick jag ännu mer panik. Sen vaknade jag och fick lov att känna efter om jag inte var gravid på riktigt. Det är jag inte. Tror jag.
Det är bara för att jag träffade Yoshis mamma igår som det blev så mycket graviditets-tänk. Ja, det är ju alltså Yoshi som ska ha bebis. Inte hennes mamma. Men eftersom Yoshi bor i Norge så får jag prata med hennes mamma om Yoshis graviditet istället. Jag har nog inte riktigt fattat ännu att Yoshis graviditet kommer att leda till en bebis. Är vi vuxna nu alltså? Det är vi nog. Med Yoshis bebis och Maddyns bröllop så får jag nog helt enkelt bita i det sura äpplet och inse att vi faktiskt är vuxna. Jag vill också ha bebis och bröllop. (But don't tell Jimpan.)
Mando Diao - Amsterdam
Kommentarer
Trackback
