Perfekta Prinsessan Pernilla

Jag och Sandylicious har bestämt att vi ska grilla på lördag. Fan, vad grillat. Man måste ta med eget kött. Snålt tycker jag, Sandy är ju student! Hon borde ha råd att bjuda alla gästerna på oxfilé. Allra minst! Eller kanske inte. Jag tror faktiskt att vi kan fixa att ta med oss eget kött. Och med vi så menar jag förstås jag och Jimmy. Jag ska aldrig mer prata om mig själv i singular. Från och med nu är det VI. Gud, så romantiskt.

Nej. Vi är inte så romantiska av oss. Och jag gillar det. För det är tröttsamt med par som tror att de själva är gulligast i världen och klänger på varandra hela tiden. Som det där paret som var med när jag åt julbord i vintras, de satt och hånglade vid matbordet. OH, vad de tyckte att de var söta. Det tyckte inte jag. Jag tyckte att de var äckliga. Jag tycker inte ens att sånt är gulligt nu, fastän jag är alldeles galet kär själv. Jag kanske har blivit för gammal. Eller så är jag bara bitter för att jag bara får träffa min man på helgerna. Fast jag klänger inte ens på honom då. Bara när vi sover. Då är jag klängig som fan. Stackars Jimmy.

I helgen ska jag nog vara skitklängig på honom hela tiden. Och tycka att vi är jättesöta ihop. Sitta i hans knä och sliska mig hela fredagen och hela lördagen. Slisk slisk. Anna har sagt att man får sliska sig när man är nykära. Nu ska VI sova. Jag och mitt lilla vattensvin. Hihi. Gud vad gulligt att jag kallar honom för vattensvin. Snuttepluttesnuttegullgosegos! Vi är ju bara för charmiga!