Perfekta Prinsessan Pernilla

Just nu känner jag mig som en sån. Det är 3 stycken av den ordinarie personalen på dagis som är sjuka, och en som är på semester. Och det finns EN vikarie på det där stället. Den vikarien råkar vara jag. Man kan inte tro att jag är vikarie eftersom jag är där oftare än de flesta ordinarie, men jag råkar faktiskt vara det. Den galna vikarien som på fritiden har sjukt mycket saker att ta tid i. Saker som måste göras dagtid. Saker som inte hinns med för att det måste arbetas hela tiden. Jag är rätt så mycket uppe i varv just nu.

Kvällen har i alla fall tillbringats hemma hos Des. Hon bjöd på råttor. Eller hundbajs. Eller så var det någon bosnisk maträtt som faktiskt var jättegod även fast råttorna/bajskorvarna såg lite läskiga ut. Och även fastän Jen inte kan vakta pitabröd. Haha. Nåja. Huvudsaken är att det blev gott, och det blev det! Jenny drack urin som hon hämtat ur Desireés kateter. Desireé har mandelkubb i frysen, kan man bli mer pensionär än så? Jag tänker inte åka på Way Out West om inte Jen åker på Hultsfred. På tal om pensionärer och mandelkubb? Nej. Men det var ungefär sådär samtalsämnen skiftade under kvällen.

Vi har dessutom en story att sälja till Aftonbladet eller Expressen;

Desireés mamma har gått i samma klass som han som mördade Engla. Och Desireés mamma (och resten av familjen) bor just nu i ett hus som innan dem ägdes av Englas moster. Undrar just hur många kopplingar kvällspressen kan binda ihop av den storyn? Den är faktiskt till och med helt och hållet sann. Jag ser framför mig hur Expressen lägger upp en fetingbild på deras hus och en förfärad familj framför.

När middagen var över och det var dags att gå ner på stan hade någon saggat på Jennys cykelsadel. Eller möjligtvis så var det bara spott. Det spelar ingen roll, det roliga var ju att Desireé tyckte det var så äckligt att hon började kvälja sig och nästan kräktes. Vilket fick mig att bre på ännu mer och berätta om hur äcklig loskan var, samtidigt som Jen desperat försökte hitta löv att torka av sadeln med. Löv? I april? Lycka till Jenny! Till sist slängde hon cykeln i gräset och drog runt den lite. Själv stod jag mest och asgarvade så att jag fick ont i magen. Finns det något roligare än när Desireé börjar kräkas? Nej. Jag menar det.

Nu borde jag sova. Men jag är så uppstressad så jag kan inte. Jag skulle behöva en Jimmy som tog ner mig på jorden lite grann. Och en jäääävligt lång sovmorgon. Men det kan jag ju bara drömma om. Både det ena och det andra. Förresten var jag på cellprovskontroll idag igen, och det gjorde inte ont den här gången heller. Nu är det bara att hoppas att jag slipper komma tillbaka ännu en gång för då är det fanimej cancer på G. Inge kul.

Imogen Heap - Halleluja

(för jag grät lite idag när marissa dog. igen.)